Det här är pinsamt
Men tyvärr är det under dessa omständigheter man arbetar i förorten.
I läroplanen för daghem finns regler för presentation av närmiljön. Man skall presentera de träd och blommor som förekommer i området, om det finns naturområden. Eller skog.
Dock skall man inom kommunala daghem om man är korrekt använda skog och äng till rekreation. En del daghem använder skogen som pedagogik för att lära sig naturens växlingar, ekosystem osv. men det som krävs är att presentera de vanligaste träden och blommorna. En del daghem kräver att personalen skall kunna de latinska namnen.
Jag promenerar mycket med barn i skog och mark och brukar inte krångla till det. Men denna dag skulle jag vara pedagogisk och visa den outbildade latinamerikanske pedagogen hur man skall göra.
Vid hemkomsten klistrade jag upp de kvistar jag plockat, tall, gran och en och skrev namnen på svenska och satte upp denna tavla.
Denne nye medarbetaren använde denna tavla för att riv ner den. Den skulle ramla ner. Det var hans fokus. Vad tavlan föreställde det vet han fortfarande inte och att det ingick i arbetsuppgiften att förmedla det som stod på tavlan inte en aning.
Här har man felaktigt fokus, och så arbetar inte de latinamerikanska kvinnorna på det intilliggande daghemmet.
Att få en tavla att ramla ner, det var den kulturella informationsförmedlingen som signalerades.
Informationsförmedling, insamling, bearbetning och agerande är kulturellt och detta var mannens huvuduppgift att visa på latinamerikansk kultur.
I ett svenskt perspektiv skulle tavlans kvistar ha samma namn oavsett om de var ditklistrade i norrland eller skåne. Det är kulturellt. Grans, tall och en.
Jag skulle kunnat ha utökat skogen som lärosal, men då förorten har många invandrarbarn prioriterar man språket och min uppgift blir att ge de incitament så att barnen kan tillägna sig svenska språket grammatiskt korrekt. Det var den lokala målsättningen. Skogen användes som rekreation.
Vid flytten till malmö hyrde jag ett rum på möllevången, ett kulturellt centrum med internationell prägel. Och se, det finns en latinamerikan i bekantskapskretsen.
Nu ska vi se vad den kulturella informationsförmedlingen är värd i ett kulturellt perspektiv. Jag rev ner en gammal affisch om en spelning eller musikaliskt arrangemang som hade varit.
Och se
Detta utlöste en fasa i det kulturella centrumet med internationella influenser. Man upprördes och skulle minsann ge igen. Och en affisch som jag satt på väggen om malmös ljus fick se otaliga färder för att ramla i golvet. Och nu kunde man minsann ta pappersservetter, te och kaffe. Hygienartiklar och toalettpapper då jag hade mage att riva ner en afish. Så gör man inte i möllevången.
Så gör man bara inte. Man kunde förstöra i tvättstugan också.
Vi analyserar.
Latinamerikanerna har ingen enhetlig kultur i sverige.
Kan detta bero på att de inte definierat kultur, konsekvens och uttryck
Kan det bero på att dessa människor aldrig tar egna initiativ utan enbart svara på signaler från omgivningen.
Lära ut trädarter, leder till nedrivning av tavlan
Nedrivning av en gammal affisch leder till straffaktioner i form av stölder, nedrivning av affischer etc.
Detta är en degenererande livsstil som enbart leder till förfall, moraliskt, ekonomiskt och mänskligt.
Och detta vet alla andra språkgrupper i dessa områden.
Man söker inte gärna upp en latinamerikan. De är ologiska och det blir bara trubbel. Eller kravall som i rosengård.
Detta är förutsättningarna man arbetar under i förorten. barn är barn de gör som de blir lärda.
Man kanske skulle uppdra åt förorten att definiera
Kultur
Ägande
Minderårig, barn
Vad är ett barn och när blir man vuxen?
Vi anar en raljans i detta. Ett intellektuellt övertag men vad ska man göra.
Staten och kapitalet, de sitter i samma båt.
Då tar vi bort båten vad händer då?
Vi får en papperslös, illegal invandrare… och det vet alla vad som hände . jag tycker så mycket om glasriket i småland.
