lördag 23 juli 2011

tragedi i oslo i ett perspektiv av göteborgsmodellen

Massakern i Norge där över 80 unga politiker sköts av en utklädd polis.

Jag väljer att analysera detta efter göteborgsmodellen.

Oslo lever i skräckens skugga. Dock dansar inte folk på gator och torg i karnevalsyra. Det är inte lämpligt, det är inte anständigt.

Den formella makten och den informella makten blev under samma dag helt utan makt. Den politiska skutan med kapten fick något nytt att tänka på.

Kanske ett uttalande från Göteborgs stadsdelspolitiker kan bringa ordning i den svenska politikerkårens förvirring.

Och varför Oslo av alla städer? Är det symboliskt eller har det en reell maktfaktor, och vilka mekanismer utlöste detta dåd.

Skall vi nu se flyktingströmmar från Norge där politiska flyktingar flyr i panik från våld och terror?

Eller skall detta analyseras utifrån ett samhälleligt perspektiv.

Jag har inga åsikter om den blonde man som utpekas som förövaren?

Det enda jag kan säga är att han klarar att köpa sitt eget socker, sin egen tvål och sin egen mobil med tillhörande påfyllningskvitto, så han kan ringa till sina vänner.

Han skall nu in bakom murarna.

Kanske han skall starta fackföreningar i de norska fängelserna, enligt göteborgsmodellen. Han har ju tid.

Vi måste komma ihåg att visa respekt för ursprungsbefolkningens rättigheter. Deras ägande, deras integritet och sin egen kropp. Det är en mänsklig rättighet. Och vi lever i ett demokratiskt land.

Och vem skall sopa allt glaset efter explosionen. Det finns hundar och barn i området. Vem har rätt till staden?

Och varför blev det inga panikartade flyktingströmmar?