Informatiken i Borås bör lära sig att definiera poststrukturalism, och maktteori.
I denna magisteruppsats om Malmö stadsbibliotek finns en del felaktiga teoretiska ansatser, vilket jag personligen inte skulle ha godkänt som vetenskapligt arbete.
Poststrukturalismen innebär inte direkt ett jämförande perspektiv. Varken uttalat eller outtalat.
I meningar som
Bara anställda bibliotekarier, ger en onödigt hög kostnad.
Detta innebär i en tolkningsram av poststrukturalism att det finns ett underliggande argument som innebär att biblioteksassistenter är lika bra, därför att det har andra bibliotek. Sant eller falskt.
Poststrukturalismen har en annan utgångspunkt. Man bryter ner fenomenen i strukturen till minsta betydelsebärande egenskap.
Vilket här skulle innebära: information.
Information i relation till besökarna som utnyttjar denna tjänst har många intressen, olika kulutrell bakgrund samt olika språk.
Detta är en poststrukturalistisk ansats. Och den fanns inte i denna magisteruppsats.
Författarna, de var två unga flickor, ville antyda att det fanns en orättvisa, dels huvudbibliotek och stadsdelsbibliotek och dels malmöbiblioteken mot övriga Sverige.
Vi får väl anta att malmö är en kommunal angelägenhet och betalas av skattemedel. Vi får också anta att den orättvisa som ligger under ytan i texten är bisarrt, och gnälligt avundsjuk.
Hur skall samhällsutvecklingen ske. Ska vi jämföra allt utifrån det lägsta. Ska vi ha östeuropas bibliotek som mall. Där litteraturen är ålderdomlig, häftad och fläckig. Är detta skribenternas avsikt med rättvisa.
Vi har hört omogna människor uttrycka sina åsikter i de flesta sammanhang och illamåendet lurar alltid bakom knuten.
För det första bör man kunna sina maktteorier om man överhuvudtaget skall in i den vetenskapliga världen att göra. Poststrukturalismen säger inget om bakåtsträvanden eller att samhällsutvecklingen skall vridas tillbaka till ett tidigare stadium.
Att diskutera maktteori i en kommunal angelägenhet, hur kan man bara komma på tanken.
Skicka dessa två till Östeuropa och be dem bygga upp ett rättvist bibliotek på ett slaviskt språk, med biblioteksassistenter och med demokratiska rättvisebegrepp för handen får vi se hur det går. Eller ska de lära sig att sära på benen, i östeuropa?
Jag skulle aldrig godkänt en dylik uppsats, men som sagt. Jag vet vad jag pratar om, när jag öppnar munnen, och det är inte särskilt ofta.
