Almeria är en modern spansk stad med hamnen mitt i centrum. Hamnen är modern och trevlig att titta på när man promenerar omkring i stadens kärna. Äldre bebyggelse och modern arkitektur hålls samman genom en stram palett i pastell och ett liknande linjespel. De stora glas och betong husen har här inget fäste utan varje nytt hus skall harmoniera med omkringliggande verksamhet. Staden har en gigantisk morisk borg som självklart utgör ett särprägel på stadens dels besökare och dels arkitektur.
Och även om stadens puls är hög, så genom arkitekturens sammanhållna färg och stil så upplevs staden aldrig gyttrig eller rörig.
Här skramlar inga överdimensionerade spårvagnar fram. Det finns bussar.
I göteborg är hamnen ”det dåliga samvetet” som man borde röja upp”, ”vi har väl inte hunnit med” och man måste titta över arbetarens kläder om det kommer folk. Där är det skitigt och det är rörigt.
Så är det inte här.
Rent och snyggt och kommer en stor båt, så gäller de rutinerna, skall det lastas så har de sina avsedda platser. Allt fungerar enligt uppgjorda rutiner och man anser att det är en självklarhet att personalen se prydlig ut. man städar aldrig, man har rutiner. En fungerande arbetsplats och inte en lekplats för utomstående.
Jag har lite svårt med denna familjära arbetsplats där vänner och bekanta har för vana att vistas på arbetsplatsen, och hjälper till, och man kan delegera ut uppgifter. Det är inte europeiskt och drar ner tempo och kvalitet i effektivitet.
Och spanjoren är en effektiv människa, som automatisk lägger upp den snabbaste vägen. Detta genomsyrar hela samhället. Man är effektiv och har en hög kapacitet.
Spanjoren verkar sällan stressad, utan mer ha lite tråkigt.
Man har sin familj man har sina sysslor och man har sitt arbete, och man organiserar så det fungerar. Staden känns som en sammanhållen enhet, vilket som en besökare inte automatiskt kastas in i en konflikt emellan fattig och rik.
Det finns koder och det finns hierarkier i spanska samhället . men detta är inte för turisten
