Spanien ligger före Sverige i vissa delar av miljöteknologi. I Tabernas finns dessa solpaneler, och vindkraftverken är väl utbyggda, här i Andalusien. Tåg och bussa är förträffliga och detta ger och landet en högre status. Man får förtroenden för detta.
Det retar mig dock att Sverige har hamnat på efterkälken.
Under åttiotalet, bodde jag i Göteborg, i ett ytterområde och Chalmers hade ett projekt med solpaneler på ett högre hus i Hammarkullen, även känd för sin karneval med sydamerikanska förtecken. Projektet fick avbrytas då det skedde vandalisering och sabotage av taket.
Attityden i området var den: att arbetar man med miljöfrågor är man knäpp. Chalmers är inte Göteborg. Chalmers är Göteborgs tekniska högskola, och har ett världsrykte för sin kompetens och sin höga kvalitet. Hammarkullen är inte berömda för sin kompetens och sin höga kvalitet. Hammarkullen har ett helt annat rykte. Området befolkas av två stora språkgrupper. Perser och latinamerikaner, och svenskarna är i minoritet. Området är känt för sin diskriminering av homosexuella, politiskt aktiva, ensamstående mammor och religiösa minoriteter. Muslimer förföljer kristna från muslimdominerade länder.
Detta rykte är inget som Sverige är stolt över, och det avbrutna projektet med solpaneler i området, ger området en ytterligare slumkarkatär. Man anses vara obildad. Och behandlas i ett kommunalt och statligt sammanhang utifrån de signaler de har gett. Information, kommunikation och grönytor.
Sverige är ett land där det är viktigt att ha goda relationer, att visa att man i det nya hemlandet anpassat sig till de nya förutsättningarna. Ett projekt med solpaneler på ett tolv våningshus påverkar inte utövandet av kultur, dans på gångvägar bakom tunga lastbilar eller trummandet.
Området har dålig klang och Sverige som nation har tagit avstånd ifrån detta. Och jag befarar att den grupp muslimer som bor i området är isolerad från övriga muslimska världen, och det är allvarligt.
