fredag 25 november 2011

sevilla i nytt ljus

sista dagen i sevilla gick i solens tecken. varmt i luften denna fredag, och mycket folk i rörelse.

jag vet inte men denna stad är inte min favorit, det är otrevligt, det är ålderdomligt och allt är i vägen på något sätt. detta kanske skall föreställa pittoreskt, men jag ser inte detta. jag ser bara dumhet.

men sightseeing. en park. alla vet att spanjorer kan anlägga parker. men det var länge sedan  det anlades en ny park. idag är det mest parkeringsplatser. sevilla vilar på gamla lagrar.

och dagens highlights var en ettåring tyckte jag dansade bra. han la pannan i djupa veck, och tyckte det var en konstig tant, en att det var bra. jag vet.

och så fick jag se en ordentlig häst. stark vilade på alla fyra hovarna, och blank hårrem, ordentligt selad och när jag tuggade ville han ha morot. en bra häst. ett vackert exemplar.

när jag kommer till sverige kommer min chef de cuisine bli hysterisk. om man skall ha flamencotema bör ens chef de cuisine ha en camisa de churida, en skjorta med krås.

jag lagar inte mat, det är en tråkig kvinnlig sysselsättning, och brukar skaffa mig en chef de cuisine, som jag behandlar med djupaste respekt. då får man god mat. men här i sevilla har man inte en flamencoskjorta.

någon sa att i madrid kan man hitta en flamencoskjorta. madrid är huvudstad i spanien. det är en stor stad, med många hus och gator. man har trafikljus och i ett gathörn kan man köpa glass. det är allt.

under tiden jag var ute och roade små barn har man lånat mitt rum, och provat mina kläder. billigt.åk hem till östeuropa och arbeta på en sexklubb istället.

han var väl gift och denna kvinna skulle kolla sin sexappeal. pure dynamite. de sjunger sånger om denna dags stora händelse i alla gathörn. om en klänning och vin och svartsjuka. mycket vackert. så sevillianskt.

kanske man borde ta ett nappatag istället. och prata med turistdelegationen i Bryssel om slasket på hotellrummen. kanske man borde ta ett nappatag med privata laptop. man får faktiskt inte går in i privata datorer, särskilt inte om de skriver en bok, och kallar sig författare, men det gör man här i Spanien, man hjälper Östeuropa.

vad var syftet med denna dans i sänghalmen. man ville leka femme fatale och vara oemotståndlig.  vad gör man? kollar om det är samma färg dår nere.  i detta fallet<, det var det inte.

och i sevilla sjunger man om detta i en flamenca nuevo. jag frågar bara : vad lär ni era barn.

Sevilla är som ett inskränkt  getto. kanske som i östeuropa. glöm Tito, glöm ryssland.detta är värre.