måndag 14 november 2011

ekologisk arkitektur i östeuropa

Jag har nu varit här i Granada, Andalusien, Spanien och gått runt i staden. Sett alla duktiga barnen på den stora lekplatsen i Granada som leker och mamma pappa är stolta och glada över att de är så duktiga.

Och de pratar hela tiden, och de tycker, och de reflekterar och de ifrågasätter. Och mamma och pappa svarar. Och mamma och pappa, anser att det är viktigt att kunna svara på barnens frågor, så att det blir rätt. Man ljuger inte och hittar på för ett barn. Det gör man inte här,

Här i Granada finns ett universitet med en teknisk arkitektlinje.

Och jag tänker. Om jag gick på en teknisk arkitektlinje vad skulle jag göra då.

Det finns i östeuropa städer byggda under romartiden, längs kusten. Det kallas belägrade städer då de omgärdas av en mur och romarna har innanför murarna bytt det som idag är bostäder, turistanläggningar, restauranger och affärer. De är trånga och alla varor dras på dragkärror, i princip överallt. De är vackra och det är mycket turister. Och de som bor där lever där och trivs. Det vet man.

Och alla dessa skall ha vatten, toaletter, tvättmaskiner och avlopp. Och romarna hade system för avlopp. Och jag tänker

Hur kan man bevara arkitekturen, ha ett ekologiskt hållbart uppvärmningssystem, avloppssystem och vattentillförsel, utan att skada arkitekturen och utan att det stör de boendes verksamhet.

Då att de känner sig att de fått en benefit och inte ytterligare en bestraffning i ekologins namn. Miljörörelsen får en positiv klang.

Det finns säkert arkitektlinjer i östeuropa. Och det finns säkert kvinnliga studenter på dessa linjer. Och det finns betongkomplex med radon. Och dessa arkitekter, hur aktiva är de. Och de kvinnliga arkitekterna, ställer de sig på barrikaderna för att få en hållbar livsmiljö för de kommande generationerna.

Eller mesar de på och skall göra det trivsamt i betongen. En linje i olika färger, så barnen hittar hem. En liten rabatt bredvid dörren. Så man efter de dragiga fönstren och den kalla vintern kan få se en vårblomma, tack vare den kvinnliga arkitekten i östeuropa. Hon var smal och hade långt hår och jeans med låg skärning, och tygskor. Och alla östeuropeiska kvinnor tyckte att hon var så vacker. Hon liksom piggade upp tillvaron i betongkomplexet.

Att sedan balkongerna i dessa hus är proppfulla med blommor och växter av alla de slag. För så skall en balkong se ut. det pratar vi inte om. Det är ju bara kvinnor. man måste ha säkerhet i östeuropa. Man måste kontrollera turisterna