tisdag 29 november 2011

ska det se ut så här….

detta brev kommer jag att sända till svenska travförbundet och jag hoppas att det blir en förändring. hoppa kan man ju alltid, eller slå ett slag för hästsporten

Jag reser i spanien, andalusien. Och hamnade i sevilla, flamencons stad. Och vad detta innebär skall vi inte diskutera nu, du kan tänka dig.

Men, i staden har man en romantisk och nostalgisk atmosfär för att locka turister. Och för detta ändamål har man hästar som drar speciella vagnar.

Och när jag gick förbi hittar jag en häst oskodd, med nedtrampade hovar. Det hade gått så långt att han gick på stålen.

Hästen var dessutom felselad och detta innebär en snedbelastning och det är långa dagar, och inget vatten.

Sommartid är det varmt i sevilla. Under den tid jag var där var det tjugo grader i solen.

Och man har haft problem med hästskit så vi får väl anta att utfodringen sker på bestämda tider, vilket innebär att de skiter i spiltan.

Det är zigenare, och jag kan inte tänka mig att det är färjestads travbanas stallar, utan det är nog ett skjul i trädgården, dragit och kallt och utan el. och sex på morgen skall kusken sela hästen med stelfrusna fingrar. Det har varit kalla morgnar nu i november och backa ut hästen ur detta. Det blir fel.

Många hästar vill inte backa, många hästar ryggar för händer. Det är inte bra. Och dåligt rengjorda seldon och träns. Och skygglappar för det tycker man är tjusigt.

Och dessa hästar körs runt på sevillas gator.. kullersten och gamla stenläggningar, oskodda. Det är hård trafik i sevilla och rusningstrafik. Och höjdpunkten är att åka runt en trehundra år gammal fontän. Är detta europa eller är det helvetet.

Och rengöring av seldon och ryktning av hästen. Det är nof lite si och så med detta. Och när jag påtalade att hästarna var oskodda skulle man demonstrera och det var femtio vagnar med hästar vid samlingsplatsen vid katedralen, och så hade man lagt en liten filt på länden. Så löjligt.

Man skulle markera att man minsann gjorde som man ville, och man skulle minsann inte ta order av en turist. Och så varm och rotade i min resväska. Höga hästar högt fall säger man. Det var hemskt. och så högfärdig.

I sevilla. Detta är vanvård och misshandel, det är inte romantiskt och det är inte nostalgiskt.

Och så kom polishästarna, stora och med självförtroende, starka och med pondus. Skodda och med oljade hovar.

Och tydligen skor man dessa hästar som drar vagnarna själv. Man hade slagit flis ur hovarna, och de var inte raspade eller filade. Man får inte göra så med hästar som används i yrkessammanhang.

Jag är upprörd. För en taxibil finns tydliga regler om service och så vidare, men dessa hästdroskor är det flamencodrottningen som styr där eller. Och vad hon tycker är vackert är lite speciellt. Och veterinär och allsidig motion, det har man glömt.

Men mitt bystmått det var intressant det. hotellpersonalen visste besked och skulle kolla bh-storlek och så sjöng man improviserade flamencosånger på stadens gator. I sevilla.

Och man skrattade åt mig, och stoppade näsan i vädret för jag hade köpt kastanjetter, man tyckte jag skulle ta flamenco lektioner. Jag skulle vilja se den spanjor som ska lära barn åka skridskor. Det är nog hugg och slag. De är lite speciella. Lite tröga, och tänker i mycket små steg.