Vi läser i skånskan 2011 11 30 att en pojke som vistats på familjehem inte fått besöka sin moder. Han blev upprörd. Vi får anta att kommunikation och förtroende emellan familj och elev brustit. Vi får också anta att språket i familjen är av den art att eleven hängde på. Och denna familj sätter sig nu över pojken. Han är ensam och han är i en främmande miljö och ha blir förbannad och tar till kraftord.
Om han sagt samma sak med ett leende hade det då accepterats. Detta är löjligt- man skall ha det förtroendet för sitt familjehem att dessa kraftord inte skall behövas. Och det skall finnas en sådan kunskap om mänskligt beteende att man skall kunna hantera denna typ av uttalanden.
Annars kan man ägna sig åt att damma av porslinsfigurer i hyllan. Så löjligt.
Jag har varit stalkad sedan 1987. Under min vistelse i sverige kollas jag upp av diverse mer eller mindre IQ-befriade existenser från malmö. De har ingen utbildning i observationsteknik, de pratar med enkla ord och är allmännt otrevliga och snattar kaffe, har sönder min resväska och förstör mina skor. De kraftuttryck jag använder i en konversation med dessa missanpassade existenser, de fattar inget annat. De är hjärntvättade. De ser sig inte själva. De förstår inte att deras kontrollerande märks och uppmärksammas av omgivningen. Och de retas. Därför att deras kreativitet är låg och de inte har egna idéer så de gör som de blir tillsagda. Och gnäller. Man får inte systematiskt förfölja människor i europa. Och så får man ett kraftuttryck, och då vill man ha uppmärksamhet. Och då gör vi så. Vi pratar inte. Vi pratar om dem istället. Och sverige får dåligt rykte.
