Det finns människor som har en egocentrisk världsbild, en egocentrisk verklighetsuppfattning.
Dessa människor kan inte skilja på sitt eget hem från sin arbetsplats. De har ingen tidsuppfattning utan tror att de lever utanför tiden.
Dekan inte skilja på vänner, bekanta och främlingar utan känner igen, och dessa skall ikläda sig en roll som de känner igen. De är familjära.
De har inget begrepp om kläder utan klär sig likadant oavsett om de besöker ett slott eller en campingplats. Träningsoverall och t-shirt.
Och i denna egocentriska verklighet, där världen är skapad för att dessa människor skall få omedelbar behovstillfredsställelse, kunna följa sin känslor och impulser, så drabbas oskyldiga.
Och utifrån det som flyger in i huvudet kan man nu gen sin syn på saken. Sin analys av främlingar, fenomen och utifrån sin endimensionella analys vad jag anser så skapar man relationer till omvärlden.
Att den främling man möter, kanske har en annan bakgrund en större kunskap om fenomenet eller inte frivs av egocentrering, som skadeglädje, vrede aller avundsjuka, har dessa egocentrerade människor aldrig tänkt.
Att man vistas på en plats av olika anledningar, har dessa människor aldrig tänkt, utan tror på fullaste allvar att dessa främlingar är där för deras behov.
Och nu är det ju inte så.
Den moderna människan, med normal skolgång och ett intresse söker sig till en plats för att utveckla sitt intresse, och vad detta intresse består i kan vara olika.
Om man besöker en öken bör individen vara intresserad av värme, men kan också ha ett annat intresse. Kanske flora och fauna. Kanske arkitekturen,
Att resa till en öken för att hitta en lämplig äktenskapspartner verkar lite långsökt.
Och om jag har behov av att visa upp min resväska, så inte reser jag till en öken under lågsäsong. Detta vore inte logiskt.
Och så har vi andra människor i öknen. Turister och lokalbefolkning. Och så har vi den egocentriska människan som inte kan skilja på arbetsplats och hem. Inte kan skilja på vänner från turister, utan blandar ihop allt detta.
Och detta drabbar oskyldiga. Varför var konstgalleriet stängt?
Varför hade man tillfälliga servitriser som inte kunde språket en söndagsförmiddag? De var inte ordinarie.
Kan detta bero på att en människa med en egocentrisk världsbild skulle ha roligt. Det blev inte roligt. Det blev otrevligt.
Att observera människors beteende kan man göra, men då skall man veta hur man gör och varför. Och dessa människor med en egocentrisk världsbild som drivs av inre drivkrafter som skadeglädje, vrede, eller vällust skall inte observera. De tolkar in sig själva. Sina egna tillfälliga impulser i objektet de betraktar, och detta blir i rapporten förtal. Det har inget med verkligheten att göra.
Vidare får man anta att objektet som blir studerat har en viss kunskap i hur man styr dessa människor rätt in i väggen. Och detta är inte svårt. Det går på automatik.
Man använder individens inre drivkrafter, för sina syften. Manipulerar. Och det är frivilligt att bli manipulerad. Ingen har begärt att bli studerad.
Och där är vi nu.
Detta är en öken. Men det är också Spanien, och det är också Europa.
Det är en grupp människor som seriöst bygger en fungerande turistort och har definierat vad de vill med sin turism. Det är en modern ort med utbildning, skolor och vägnät och kommunikationssystem.
Och vi får anta att de pratar med varandra, förstår det som sägs på TV och tolkar informationen utifrån sin tradition och sin kunskap. Det är det normala.
Och i mötet med en främmande turist så om de finner ett felaktigt beteende så påpekar de detta, och turisten kan antingen rätta sig efter traktens normer eller avvika. Det är individens beslut.
Så fungerar det moderna samhället.
Och så har vi den egocentriska människan som vill ha information eller sätter sig över det moderna samhällets normer.
Denna egocentriska människa har egna informatörer, som dels analyserar åt lokalbefolkningen, detta kallas i folkmun skvaller och dels har historiskt skvaller, en gång så sa hon.. och en gång ..
Och man smäller inte i dörrar klockan fyra på morgonen eller halvtvå på morgonen på en arbetsplats. Här har vi skillnaden emellan hemmet och arbetsplatsen. I hemmet finns vissa regler emellan familjemedlemmar och på en arbetsplats finns regler emellan personal och personal och personal och arbete. Men detta förstår inte en egocentriska människa, som alltid sätter sin egen tillfredsställelse främst. Sina impulser och sina egna analyser.
Och så kan man inte ha det. Och vad ska man göra då?
Och om den egocentriska människan bortrationaliserar vissa grundläggande faktorer som tid och rum, naturlagar och samhällets lagar av integritet, privat ägande och hänvisar till en verklighet som enbart finns i denna människas hjärna, vad gör man då?
Man visar ett förakt, man visar ett avståndstagande. Det är ett europeiskt beteende. Vi är i europa.
Och om den egocentriska människan hävdar att den har en annan kultur, så är detta inte intressant.
Och vad gör man då?
Man ställer frågan: vad gör du här?
Och i denna fråga ligger en undermening, som lyder så här:
Skall du vara här så är det bäst att du lär dig naturlagar, samhällets lagar och arbetsmiljölagen och vanligt folkvett annars händer det otrevliga saker.
Eller också kan man fråga
Vad vill du göra under din vistelse här?
Och här gäller det att kunna sin grammatik. I den senare satsen ligger ett villkor, och nu kan det bli komplicerat, om man inte kan grammatiska regler som språket är uppbyggt utifrån. De språkliga konventionerna, som man använder för att kommunicera i ett modernt samhälle.
Och om individen svarar
Jag arbetar här är det samhällets lagar och arbetsmiljölagen och så vidare som gäller.
Om individen svarar:
Jag vill arbeta här inträder ett villkor och en tidsfaktor. Och man får anta att individen därmed har förstått att det är en arbetsplats. Men det är inte säkert.
Svensk arbetskraft har svårigheter att hävda sig på den europeiska arbetsmarknaden.
Hur kan det komma sig? Man har egna språkliga konventioner, och bortrationaliserar vissa grundläggande faktorer såsom tid och rumsbegreppet, man har svårt att ta instruktioner och man klarar inte av en tillrättavisning. Man är olämplig att delta på arbetsmarknaden.
Man tror att en arbetsplats är en lekplats, man tror man är ett litet barn och man har svårt att skilja på besökare, kollegor och arbetskraft. Och man delegerar sina arbetsuppgifter.
Och detta är ett olämpligt beteende på europeisk arbetsmarknad.
Och tro det eller ej, man får inte gå hem till kollegor och rota i deras grejer, bara för man är nyfiken, och man får inte rota i fickorna på arbetsplatsen efter cigaretter. Så stramt är det i europa, och fattar man inte detta, så blir frågan
Vad gör du här?
Och tro det eller ej. Det går inte att skicka hälsningar, det finns lagar och förordningar. Sorry katrineholmskuriren, sorry , det blev lite väl mycket övertramp där.
Det har alltid funnits en konflikt emellan arbetarklass och den sk lärda eliten. Universitetsstuderanden.
Arbetarklassen har av tradition hävdat att deras historia inte beskrivs i den intellektuella historieskildringen, och man har egna författare, och egna dramaturger och egna filmskapare som skall redogöra för deras historieuppfattning. Detta är inte samma sak som att förvanska historien till sin egen fördel. Detta är inte samma sak som att bortrationalisera vissa grundläggande faktorer. Att arbetarklassen redogör för sin historia innebär bara att man tar ett annat perspektiv på samma fenomen. Det finns ingen ego centrering i detta, eller att jag har rätt och du har fel. Detta är en förenkling av verkligheten som bottnar i bristande omvärldsuppfattning. Man har dålig allmänbildning och är obildad, och väljer att skapa en verklighet i sitt eget huvud, som man redogör för till omvärlden. Och här inträder ett nytt begrepp förtroendekris. Man blir inte trodd. Man ljuger.
Och vem är intresserad av din verklighetsuppfattning som du skapat i din egen hjärna. Skriv sagor och erkänn att det är det du gör.
Stör inte människor eller spring och kolla. Ärthjärna. Är du dum eller?
Arbetsmarknaden, den formella arbetsmarknaden är en mycket hård verklighet, så finns dt informell också , att arbeta svart. Pengar rätt i näven och inga försäkringar gäller, eller avtal. På egen risk.
