Nu har jag varit här i tio dagar. En dag regnade det, och detta var ovanligt.
Och självklart har man en massa funderingar om hur ett liv i öknen ser ut. man är försiktig med vatten. Kanske man börjar tidigare och har ledigt mitt på dagen eftersom det är så varmt.
Denna by ligger vid havet, vilket ger en annan känsla än inne i landet.
Med bussen från almeria åkte vi genom öknen. Man bara visst att här är det öken.
Och det var intressant. Jag har aldrig varit i en öken.
Och de tankar jag har om ekologi, miljöarbete, kulturarbete de går inte att placera här. Lokalbefolkningen har sina stora hus, sina pedantskötta trädgårdar och sina väluppfostrade barn. Och smälter in i samhället. Och så finns det turistande familjer, och det syns direkt. De hör inte hit. De fattar inte vad de gör här.
Jag vet inte vad det är som gör att vissa alltid skall vara bredvid. De pratar för högt, de klär sig i grälla färger och skall på olika sätt alltid ha uppmärksamhet. Varför är det så?
Och det visade sig i samtal med hotell personalen att de bor här halva året. De har köpt en lägenhet här, och är så annorlunda.
Och så arbetar det utländska flickor på barer och affärer. Och dom minsann, de är så fina att de behöver inte prata rent. Man säger något bara. Och hoppas att mottagaren kan tolka det hela.
Och inte kommer jag att prata miljöarbete, spansk kultur eller ekologisk politik med dessa unga damer. Det är nog ingen som tänker i de banorna när dessa kommer. Man är inte snygg. Och man hör inte hit.
man vill hålla turismen på en rimlig nivå, och det är ingen dum idé, med tanke på dessa unga damers beteende. Där är det inte kunskap och anpassning som är centrala begrepp utan det är fräckhet och bristande omdöme kopplat till facebook och någonting annat. Det är bedrövligt.
Eurokrisen har satt sina spår och det finns lägenheter till salu, och det finns halvfärdiga projekt, men inget för mig.
Det är fel sammansättning för att detta skall vara intressant.
Sedan är väl jag färgad av Baltikums kuststäder. där man har koncentrerat kulturen, hantverket, traditioner för att visa sitt lands särprägel. Det finns inte här. Fräcka, uppkäftiga tonåringar som inte kan prata rent, det fattar till och med jag att detta har inget med spanien att göra.
Och så sitter jag här på balkongen och vet att i mitt förråd i malmö, som jag har hyrt och betalar hyran för, springer folk med invandrarbakgrund och rotar och lånar mina grejer. Och det får de, för att de inte kan läsa. De ställer till en scen för att få som de vill.
Och om detta tycker jag inte. Och kommer att markera mitt missnöje i malmö. Invandrarbakgrund eller inte. Jag skiter i. de ska få veta vad som gäller, när man hyr ett förråd, i sverige.
Vistelsen här i öknen var inte så planerad. Jag stannade längre än jag tänkt. Och naturligtvis checkade jag ut, och hamnade på ett annat hotell då jag missade busse. Det finns ingen busstation här och de fräcka flickorna visade naturligtvis fel och kunde inte prata normalt, utan använde egna ord istället för den språkliga konvention som avser det spanska språket. Lite väl högfärdigt kanske. Och på det andra hotellet mötte en thailändsk och en latinamerikanska upp, och jag tänkte. ’dig har jag sett för sista gången.
Och jag känner mig inte bekväm i att hamna i en familjesituation. Hela restaurangen fylldes av latinska familjemedlemmar, och vi har inget att säga varandra. Vi lever inte i samma värld. Det är säkert.
Jag har lite svårt för dessa latinamerikaner som alltid är så familjära och skämtar och har barnen på arbetet och möter upp idet att de reser sig från middagsbordet. Det är inte europeiskt beteende. Man måste förstå att europa är inte latinamerika. Det är inte så svårt att förstå. Och även här var det egna ord och man skulle prata fort och sluddrigt och verka intressant.
Och även här insåg jag att ekologi, kultur och miljö är inget som du känner till något om.
Och så tänker jag på min egen invandrarbakgrund.
Varför stövlar inte jag in i folks trädgårdar och skall kontrollera. Är jag inte intresserad. Nej. Jag är inte intresserad.
Det finns en botanisk ökenträdgård och det finns parkanläggningar och det finns berg som man kan ströva i om man har det intresset. Och det finns en strand.
Och varför följer inte jag efter turister, och varför hittar inte jag på en massa egna ord.
I samtalet med hotellpersonalen tycker man att svenskar är trevliga. Och det är ju bra att man inte förstört det ryktet. Genom att ta över, spela kung osv.
Det är ju så att genom EU skall arbetskraften bli rörligare och svensk arbetskraft är inte attraktiv utomlands, pga deras opålitlighet. De är inte stabila. De får en tillsägelse och går ut på facebook eller ringer runt, och väljer man den metoden får man sitta med familjen iförtältet på campingen i öknen. Och det kan väl vara trevligt ett tag, men blir tråkigt i längden.
Man är busig.
Jag kommer aldrig att återvända hit, jag har inget här att göra.
Jag kommer aldrig att återvända till östeuropa. Jag reste där ett år, och det var nog det värsta året i hela mitt liv. Även där har man en opålitlig personal, och detta passar inte i europa. Östeuropa är i en nedåtvänd spiral. Det kommer bara att bli värre, men så känns det inte här. Lite mer utbildat folk så kan det här bli bra, men jag har inget här att göra.
Jag har skrivit en saga med en underton av samhällskritik, och en saga med ekologiskt budskap. Det var bra. Det fanns tid och man kunde gå in i den världen, som skribent.
Och nu kan jag samtal med människor med ökenbakgrund på en annan nivå. Jag brukar aldrig gå in i samhällsfrågor, eller religiösa spörsmål med människor från främmande länder. Jag håller samtalet på en miljö och traditionsbaserad nivå. Och då måste man veta något om klimatzoner, kanske landets historia, så man inte klampar i klaveret. Jag spelar aldrig kung, eller försöker ta över någonting. Det tycker jag är bristande respekt och oförskämt. Eller börja rota i folks förråd eller kylskåp. Eller resväskor. Jag anser att i europa bör man kunna hantera privat ägande. Och bör kunna politiska teorier och system i tid och rum. Det blir löjligt annars.
Och man bör kunna stava sig igenom en dagstidning på hemlandets språk, för allmänbildning. Och det var ju helt uppenbart att denna thailändska kvinna och denna latinamerikanska kvinna inte läst en nyhet eller sett ett nyhetsprogram på TV på mycket länge, utan levde i en värld av skvaller, lögner och fördomar. Det var hemskt. Att lämna över passet till denna kvinna. Nojad, totalt ovetande om Spaniens nyheter eller konflikten på andra sidan medelhavet, ingenting och så ringer människan runt, och släkt och vänner parkerar sig i hotellets restaurang. Och halvtvå på natten börjar en man skrika, han var sur och smälla i dörrar. Är människan klok eller?
Och detta känner vi ju igen från hemlandet Sverige, där invandrad arbetskraft är så nervklen att man måste ha silkesvantar på, när de skall visa oss sin kultur. De är känsliga och surar mycket. Och så är det kallt.
