Resan i spanien, andalusien börjar närma sig sitt slut.
Och det bästa med spanien har varit almeria och cadiz. Vackra spanska städer, där den moderna tiden har båda fötterna i sin historia.
Att få besöka en öken var en fantastisk upplevelse, och att få se dessa underbart vackra hästar.
Landskapet är fantastiskt. Och om ett par år kommer bilbao att vara allas favorit.
Men sen var det väl inte så mycket mer.
I sverige om man har levt i en mångkulturell miljö som jag har gjort, har man sett vackra klänningar från latinamerika, östeuropa, arabländer, kurdistan, persien. Och man har sett dans från jordens alla hörn, och är mer än kräsen.
Som barn i förorten om familjen skall ha en större fest, blir självklart det svenska barnet inbjuden som vän. Man leker tillsammans varje dag, läser läxor tillsammans och spelar fotboll.
Man deltar i festen , äter och jag måste säga att om man skall se dansen, måste det vara bra. En äkta flamenco skall vara snärtig, energisk och med starka fötter , rena linjer och ett starkt uttryck, annars går man in i rummet och leker med sin vän.
Och detta vet man i förorten. Reser sig barnet efter halva tiden och går, då är det inte bra. Och förorten är vi måna om att utveckla varje kultur, att få fram essensen, kärnan i kulturen, och detta är barnen experter på.
Att ett barn från romanikulturen har en stark vilja och vill bestämma, det stör inte ett svenskt barn. Men om man skvallrar, går bakom ryggen och är ditskickad för att spionera blir man lämnad ifred, med sina kulturella egenheter. Detta gäller kinesiska barn, östeuropeiska barn och östeuropeiska barn. De kan leka med de sina, eller vara i sin kulturella lokal, eller som de kinesiska barnen vara i restaurangen och hjälpa till.
Vi är som vi är, vi svenskar är människor, och våra hem är våra, de är inga kulturella utställningar. Våra privata ägodelar är inga museiföremål och vi kräver respekt för våra åsikter, vår historia och vår kulturella tradition. Vi kan klara av att lösa konflikter inom den svenska språkgruppen och behöver ingen föråldrad kulturell person som skall tala om för oss vad vi skall gör. Om det inte duger, så säger man det till den personen och springer inte runt och skvallrar. Då blir man isolerad och får den informationen man tycker är intressant.
Vi har grupper i förorten som är hänvisade till sin egen kultur, det kan vara självvalt och dt kan vara omgivningens beslut.
Egenskaper man uppskattar i förorten är respekt, kunskap och attityd. Och egen vilja.
Jag reste ett år i östeuropa, och inte en gång frågade man mig hur jag mådde. Inte en gång.
Men man flinade och man skar sönder skorna, man rotade i resväskan och man pratade bakom ryggen. I förorten blir man isolerad för detta beteende. Man blir utfryst.
Det är kallt i östeuropa, och det är kallt i sverige.
Och i andalusien, och i sydvästra frankrike kan man räkna med en sträng vinter, och ett kärvare klimat under de närmaste åren. Som i östeuropa. Oljeberoende och med egna kärnkrafter. Polen importerar brunkol och har ingen egen kolbrytning. Och ingen av dessa länder har eget uran.
Och man är beroende av sina internationella relationer, som man inte klarar av att hantera.
Stop, think twice, there`s another day in paradise, sjunger Phil Collins. Varför gör han det?
Och här I sevilla. Jag har sett soptunnor och restlager av kläder och skor förr. Man ser direkt på sortimentet hur man skött sina relationer. Och man har sina flamencobarer, och man har sina flamencoskolor, och det finns säkert de som nöjer sig med själva grejen att vara i sevilla och gå på kurs, så man har något att berätta hemma.
Men jag föredrar en snärtig flamenco, sparka undan vardagsrumsmattan en lördagskväll och shaka loss i en snärtig flamenco, med rena linjer och ett starkt uttryck. Och hur det kan se ut, det är privat.
Men det är con amore, belive me.
Det mångkulturella samhället kan vara en plats med mycket kunskap, där man får lära sig diplomati och respekt.
Det mångkulturella samhället kan vara en galen plats, där varje gathörn är minerat, och minsta feltramp ger en förödande konsekvens. Man bestämmer själv, och redskapet heter känslan, uttrycket.
Det är något man kan tänka på när man stoppar hela gruppen i flamencoklassen, för att gå runt och peta rätt fingrarna på eleverna. Det är inte undervisning, det är översitteri, och så lär man inte folk att dansa. C´est absolumment interdit.
Undervisningen skall ske som, kan du göra så här?
Le premiere position, le deuxieme position et un autre fois. En core un fois et en core en fois.
