Efter resan genom tyskland som blev fördröjd genom oktoberfesten och omvägen över munchen så hamnade jag i sevilla.
En vacker spansk stad med santa cruz som flaggskepp. Och där hamnade jag i ett äkta spanskt hus med mosikinlägningar. och smidda järnräcken. Så vackert.
Det var svårt att få hotellrum då staden var full med östeuropeiska turister, så sevilla blev ett kort besök.
Därför valde jag att resa till cadiz vid havet. Cadiz är lite speciellt då det har vatten på tre sidor, och naturligtvis en stor hamn. Staden var vacker och havet gjorde det hela till en medelhavsutflykt. Vacker arkitektur där den nya arkitekturen underströk den äldre. Och trädgårdar, naturligtvis fanns det trädgårdar att söka svalka och eftertanke i. och lätt att hitta.
Från cadiz vid havet fick nästa besök bli en stad i bergen. Ronda. Med en spektakulär ravin som delar staden mitt itu.
Ronda ligger högt upp i bergen med en fulländad utsikt över andalusiens landskap. Och det var vackert, men jag fick intrycket att staden glömt sin befolkning. Var fanns barnens lekplatser. Det var vackert, men jag fick intrycket att man bygger upp staden runt den romerska bron över ravinen. Märkligt.
Efter ronda gick färden till granada. Även här var det mycket turism. Hösten är kanske en tid då man kan besöka europas stora städer. Och granda är ett utmärkt val. Här, detta är min personliga åsikt, har man lyckats att ta tillvara den mångkulturella befolkningens olika kvaliteter, och få en levande och dynamisk befolkning.
I de kvarter jag gick, var det kullersten, låga hus och en mängd butiker med allehanda varor. Lampor, kläder, konst och keramik. Och naturligtvis med olika härkomst.
En trend i kläderna som jag inte sett innan, var glada kläder i färger och nästan lite pajasinspirerade. Jag fick associationen till cirque de soleil. Och fann det befriande som motvikt till de maskinslitna jeansen och tighta t shirts med glittertryck.
Detta var kläder som var rymliga och man kunde röra sig i dem. Man blev glad av kläderna.
I centrum fanns alla modehus representerade och här kunde man hitta det mer konventionella modet och väskor. Damväskan, hur mycket som helst.
Granda är en vacker stad med ett promenadstråk med vackra skulpturer och blomsterarrangemang. Men för mig, fel turism.
Det regnade, det är normalt att et regnar och är man fyra år kan det vara spännande att gå under ett paraply, men man växer upp.
Att i Granada finna glädje i att vandra under ett paraply i grupp, och störa de stressade spanjorerna som har bråttom. Jag finn jag är övertygad om att Granada borna har sett det mesta i glasögonväg och paraplyer, och finner detta tämligen ordinärt.
Efter Granada skulle jag till öknen. Denna dag var dock alla tåg till almeria som är porten till öknen fulla.
Så med omvägen över Baeza hamnade jag till sist i Almeria. En modern spansk storstad med en helt nybyggd kombinerad tåg och busstation. Station det var ett komplex. Stort och snyggt. Fräscht.
Överallt finns den moriska arkitekturen närvarande.
Alhambra, Alcazar osv.
Från Almeria till mojacar genom Europas enda ökenlandskap. Nu finns det vägar och städer längs vägen. Men jag tror nog att öknen kan vara en plats att leva på. Efter mina år i Göteborgs förort har jag migrän och ganska ofta ont i leder, så värme och en lugnare tillvaro passar mig.
Och efter att i fem dagar suttit på balkongen till det trestjärniga hotellet och studerat den lekplats som finns tvärs över vägen, är jag helt förundrad.
Här kommer barnen och skall spela fotboll i en inhägnad mindre fotbollsplan. Och så är det detta de gör.
Inga konflikter, och kommer det en extra så införlivas detta barn i matchen, enligt de regler som man gjort upp.
Om detta varit i sverige skulle det varit fullt krig efter fem minuter, eller också skulle någon sprungit rätt ut i gatan för att springa hem och skvallra. Om barnen spelade skulle automatiskt efter fem minuter komma större barn och förstöra.
Men inte här.
Inte en konflikt. ,man spelar fotboll, det var det man hade tänkt och så gör man det.
Och det är en trafikerad väg man skall passera, och så gör man det. Och det är havet nedanför och jag är övertygad om att föräldrarna litar på att barnen inte blir överkörda eller drunknar i havet. De säger att de skall spela fotboll, och det är det de gör.
Det var länge sedan barnen i sverige var så harmoniska. Och hur blev det så. När förändrades attityden hos stadens barn. På landsbygden leker fortfarande barnen och föräldrarna litar på dem. Men i staden.
Här i mojacar är det en turistort med en lång sandstrand vilket innebär att undersommarhalvåret kommer turister och även barnfamiljer. Det finns stora hotell och en camping så det är mycket folk under sommarhalvåret, och ändå klarar dessa barn att hålla en nivå. Det är märkligt.
Angered, rosengård. Hur leker barnen i dessa områden? Och vem har lärt dem det? Vem har rätt till staden?
Är det inte så att fyra barn går till fotbollsplanen och skall spela boll, och det kommer andra barn och förstör eller skall ta över planen, och vem har lärt dem detta?
Konflikter och den får inte vara med, var kommer detta ifrån? Vem har lärt dem detta? Knappast fröken i skolan. Det kommer från någon annanstans. Vem har rätt till staden?
Detta funderar jag på när jag sitter på balkongen i mojacar och tittar på lekplatsen och havet. Och jag försöker förstå, men jag finner det ologiskt. Onödigt och ologiskt. svensk storstad och svensk förort, det är löjligt. Överpretentiöst och löjligt.
