Detta hände sig i ett villaområde i en stad, i östeuropa, i den tropiska klimatzonen. Det var stora hus, och familjerna hade byggt dem och byggt till och i husen bodde en familj och kanske någon eller några inneboende släktingar. Kanske åtta personer. Och man arbetade, tog hand om sin familj, hade sin bil och kände sig duglig.
I detta villaområde fanns ett hotell, med fyrtio sängplatser och man tvättad all tvätt i hotellet. Detta kunde innebära tio tvättmaskiner per dag och alla fyrtio skulle duscha varje dag. Det var en varm sommar. I de övriga villaområdena tvättade man kanske tre maskiner i veckan.
Det var en mycket varm sommar, och det blev vattenransonering. Man fick inte vattna i trädgårdarna eller om man hade en egen simbassäng, fick den inte användas. Vattnet skulle räcka till alla.
Och på hotellet duschade man och tvättade tio tvätt maskiner. Man arbetade på sitt hotell. Och en dag hade gästerna så tråkigt att man ordnade ett vattenkrig. Och detta tyckte alla gästerna var så roligt. Att spruta vatten på varandra och bli blöt.
Man roade sig mycket med vattenkriget.
Och hotellpersonalen tyckte att det här med att arbeta på hotell det kunde man diskutera. Man ville något mer. Man ville påverka och följa upp gästerna. Och man skickade ut spejare i hela landet att kolla upp gästerna. Kunde de simma, kunde de hålla sig nyktra och vem träffade de. Och det va människor från villaområdet som fick speja och rapportera om detta.
Och hotellpersonalen kollade upp bagaget, packningen för att se vad det var för människor som checkat in på hotellet med de fyrtio sängplatserna i den tropiska klimatzonen, där hotellet fanns beläget i ett villaområde.
Och man klappade sig för bröstet och stoppade näsan i vädret och var så duktig. Man hade det trevligaste hotellet i hela staden. Och man ägnade sig åt gästerna. De trivdes där. de drack tillsammans och diskuterade olika problem, som man hittade lösningar på. Någon hade dåligt med pengar. Inga problem man hade sina bankkontakter och kunde ta en annan före detta gästs pengar.
Och så hände det sig att vattenledningarna sprack av överbelastning och hela området blev utan vatten. Och vad skulle nu hända och vad skulle nu ske. Staden ville inte laga rören med en gång. Man hade inte tid. Man hade ont om folk, de var på semester i spanien.
Och man körde ut en tankbil med vatten och alla i villaområdet med de stora husen fick gå till tankbilen med plastdunkar, och de fick ett tillfälligt gratiskort på stadens smbassäng så de hjälpligt kunde hålla sin personliga hygien. Och tvätta fick de göra i stadens tvättomater, och detta kostade pengar. Ma fick betala fyrtio silverpenningar för att tvätta.
Och alla i området kunde inte förstå hur vattenledningarna gått sönder. Kanske det var all biltrafik. Överbelastning, men man fick väl byta rören så att de kunde belastas. Man måst väl kunna tvätta och duscha i sitt eget hem. Sa man i detta villaområde, i denna stad i den tropiska klimatzonen.
Och de var så duktiga och alla tyckte att de var intelligenta och ansvarsfulla, och man hjälpte dem och lyssnade på vad de hade att säga. Och de gav råd i alla frågor från skoköp, till diet. Och de hade åsikter om den ekologiska politiken i hela världen. Och detta kunde man göra för man hade ett så trevligt hotell, där man tog hand om gästerna så de trivdes. Man blev vänner.
Jag kommer från sverige, ett av ytterområden i en av de stora städerna. Jag är inte född där, men har bott där en tid. Ett område med som still största delen består av invandrare och outbildade arbetare.
Och ingen skulle komma på tanken att bygga ett hotell där, eller starta en turistsatsning med internationell prägel, och detta av den enkla anledningen att man inte kan garantera turistens säkerhet. Varken mer eller mindre. Det finns kommunikationer i till stadens kärna, det är billigare tomtmark, men man kan inte.
Stockholm anses som europas farligaste stad, det finns många turister och de har en trevlig tid, i stockholm. De besöker olika verksamheter, vandrar på stockholms gator och i parker etc. och de märker ingenting av kriminaliteten eller våldet.
Och detta är en attityd i stockholm att man låter besökare vara ifred. Man har en distanserad attityd. Och detta kanske man ska vara tacksam för, om man tänker efter.
Och nu rekommenderar jag svenska kvinnor med internationella relationer att boka nästa plan för sitt socialbidrag och komplettera med barnbidraget, och ta med en spade. Världen behöver rent vatten, och är man världsförbättrare så får man ansvar hela vägen, blonderad eller inte.
Något så korkat som svenska kvinnor har världen aldrig skådat. Vad har man i huvudet?
