Vid mitt första besök här i Sevilla, vimlade staden av östeuropeiska kvinnor. de var i sevilla, och de var så trevliga och smörade för spanjoren.
Och min telefon blev stulen, i ett samarbete av internationell karaktär, och jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad. Vare sig av blonderade polskor med tvivelaktig bakgrund eller den grupp som stal telefonen.
Vill man stänga av någon från kommunikation, så ordnar jag det.
And now i am back. Under tågresan fick jag resväskans hjul förstörda av en grupp från Granada. Man ägnade sig åt att åka tåg. Och detta var en fantastisk upplevelse för denna grupp i samhället. Att få gå och köpa vatten i en automat, att ringa i sin telefon, och visa upp sin kamera. Och att få gå på tågets toalett. Detta var så upphetsande att konduktören var tvungen att komma och stå utanför toaletten som en dämpande effekt.
Denna grupp tillhörde antagligen den skatboardsåkande damen med balanssvårigheter från Granada, och de hon var inte ensam om denna deffekt. Detta är inget mått på Granadas intelligent. Detta är en grupp som är isolerade från verkligheten, de har ingen information, och i deras verklighet är en tågresa något mycket stort. De fick se en modern papperskorg också, och det var troligen första gången de i sitt liv såg människor som av fri vilja använde en papperskorg. Kusin från landet, var på besök.
Här i sevilla fick jag med min trasiga resväska ta in på ett hotell i centrum, och det är väl inte min favoritplacering i en stad. I städernas centrum finns det ofta en grupp människor som genom sitt boende, har privilegier, och egna regler. Hur man hanterar soptunnor, parkerade bilar och hur man sköter information, och de kontrollerar gärna andra men inte sin egen spegelbild.
Hur som helstvid en promenad halvåtta på morgonen för att köpa cigaretter, hamnade jag vi staden katedral. Ett inte obetydligt byggnadsverk. En ståtlig kyrka, med kraftfulla entreer.
Och där fanns ett grupp män som för turister kör runt i staden med häst och vagn. Ett nostalgiskt inslag i den sevillianska stadsmiljön. Och är man polsk blondin, får man sitta bredvid kusken.
Dock, det fanns de hästar som va gamla, och det är inget fel. en välskött häst kan arbeta länge. Hur ser man då att en häst är gammal. Nedslitna hovar.
Men dessa gamla hästar hade overkade hovar och inga skor, vilket på hårt underlag ger smärta. Det överanstänger hästens ben. Och vi pratar om ett djur som arbetar varje dag.
Jag blev förbannad, och åkte in tåg och köpte vatten, utan drog igån en cirkus, vilekt resulterade i slutändan att två poliser fick rida genom staden med sin pedantskötta polishästar och sevilla fick se en välskött häst.
Och se, solen tittade fram, och Sevillas invånare fick se en välskött häst med självförtroende, stolthet och balans. Och detta hade man aldrig sett i hela sitt liv, häs i andalusien som föder upp en egen hästras.
Man vaknade liksom upp, från kamerauppvisning, telefonstölder och att hjkälpa varandra.
Jag kommer aldrig att sätta min fot i denna stad igen efter att sett den häst hanteringen. Och överlämnar denna sta d till tyskar och polska blondiner. De är väl de enda människor i hela europa som mår bra av att se en häst lida. De är ju sådana.
Polen har sitt katowice, och tyskland. Detta land som har flest hemlösa, födda i landet per capita.
Och detta vet hela världen men det vet inte tysken, som utan att tveka bevistar de kroatiska kuststäder, badar i havet, och äter mat på stranden. Ditforslad i en handkärra. Badande i havet där vattnet inte har en enda fiskmås. Och man reflekterar inte över varför.
Kanske är det något i vattnet.
Tyskland, där man samarbetar runt en vattenkokare och är så förtjusta i östeuropa. Man anser att de är så trevliga. Och kan utan att tveka låta en ensam reande kvinna gå ute hela natten, för att helt plötsligt är alla hotellrum bokade. Då mår man bra. Och att sitta i en vagn i sevilla dragen av en häst där varje steg smärtar, då mår man bra som fet och trind/överviktig tysk, utan information och utan glasögon.
Har du aldrig sett en häst förut, har du aldrig sett en hus ockupation i berlin? Tyskland, med flest hemlösa invånare födda i landet, per capita. Det är siffror fullt jämförbara med svältdrabbade afrikanska länder. Och då ordnar vi detta. Med eller utan vattenkokare. I tyskland, där man har en egen politisk verklighet. Åhå.
