Jag är i sevilla, och skall köpa en skjorta med krås. Meatloaf har en sådan skjorta när han sjunger duett med Cher i ”deadringer for love”.
Då ska jag också ha en sådan, inköpt för egna pengar i Sevilla. Om jag här i sevilla hade börjat sparka in dörrar, krävt telefoner, mat, träningskort, spårvagnskort och en flamencokostym, och hänvisat till min invandrarbakgrund, hade jag blivit misshandlad.
Men detta kan man göra i göteborg. Och det patetiska i detta är att man här i sevilla anser att man kan bete sig likadant. Man stjäl telefoner, man har sönder mi mp3.spelare för att man har invandrarbakgrund.
Om inte jag är fullständigt felinformerad har denna stad ett tvivelaktigt rykte i dansvärlden. Man har dåliga pedagoger, och är för konformistisk och har favoritdansare, och glömmer att uttrycket är unikt i en solodans. Efter att ha dansat sedan jag var tretton år finner jag detta märkligt.
Och efter att ha dansat så länge anser jag att jag själv väljer vilken dans jag vill dansa, och väljer mitt eget uttryck, och om jag vill slaska ner mig på en skitig salsa bar i göteborg eller inte eller lära mig en töntig dans av en oförskämd, outbildad sk danspedagog som intruerar på dålig svenska, det är mitt beslut.
Musikalitet och spåk hör samman. Och när en människa inte hör skillnad på ljuden antar man att han är omusikalisk och tondöv. Det är ingen dansare. Han är enbart där för att vara oförskämd emot ursprungsbefolkningen. Och då blir frågan vad gör du här i sverige.
I sevilla, är den stora händelsen busstationen. Där samlas ssevillas invånare varje dag, och går omkring på en busstation, och detta är sevillas folknöje. Att gå på busstationen i sevilla. Med eller utan väska. Och man går nära besökare, och man gurglar ur sig något osammanhängande fras, på busstationen i sevilla. Gammal som ung. busstationen är en mötesplats.
Och i denna rena avskalade miljö, buss, plattform, café, kiosk och biljettlucka kan man dra sin resväska fram och tillbaka, på ett argt sätt, på ett utmanande sätt osv. och man kräver bekräftelse för detta.
Och så har vi malmö, staden med nybyggda centralstationer, så att malmös självutnämnda ordningsvakter skall få dra sin väska i en ny miljö.
Två världsstjärnor har gett konsert i malmö. Lady gaga och britney spears, båda är kvinnliga megastars och har en stor beundrarskara och jag anser nog att båda dessa kvinnor förtjänar respekt för sitt yrkesval. Deras privatliv vet jag inget eller mycket lite om. Men på scen och i de videos jag sett är det starka uttryck utförd med en stark sångteknik. Och de är vackra kvinnor.
Jag har inte sett någon konsert i malmö, men jag har sett finalnumren från båda föreställningarna och finner en uttråkad superstar som redan lämnat scenen efter halva showen. Och vad beror detta på. Fungerar inte tekniken? Byt ut teknikerna?
Är det fel på dansarna? Skicka hem dem med en rabattkupong till en zumbakurs?
Är det fel på dansarna? Skicka hem dem med ett idolfoto?
Jag förstår att prudentliga malmö har åsikter om människors val i livet. Men jag tror att båda dessa kvinnor har människor i sin omgivning som kan styra upp felaktiga beslut. Denna självpåtagna uppfostrarroll från malmös sida är pinsam. Staden är ful, staden är sliten, kläderna är töntiga och de flesta husbyggen står stilla eftersom det är ekonomisk kris. Och malmös självutnämnda kulturelit går till malmö arena och gör det enda man kan; man gör bort sig.
Ta nu en sväng till den nybyggda centralen och traska runt där, på ett argt sätt, gå nära sittande tågresenärer, bara för att få igång någonting.
Detta är logikens högborg. Här är man trimmad i huvudet. Här har man förstått nåt. Eller stjäl en cykel och cykla runt på alla de cykelvägar som staden byggt. eller ta bussen till rosengård, som lever i mediaskugga. Svensk storstadslogik utformad i konsensus utan gemensam t språk.
Very cool.
