Sejouren i sevilla är över, och jag är tacksam för detta. Det är möjligt att det funnits en cigarrfabrik i sevilla, men det roar inte mig. Jag skulle köpa ett par kastanjetter, och en kråsskjorta.
Och eventuellt ett par flamencostövlar. Det var mitt syfte. Efter att ha dansat jazzbalett från det jag var tretton år till jag var aderton, nitton anser jag att den grundläggande dansträningen är avklarad.
Att bli snäst och hänvisad fel för att spanjoren har en dålig dag, intresserar inte mig.
Att hotellpersonalen inte kan hålla sin känslor i styr utan måste busa, intresserar inte mig. Jag hyr ett rum, frågar efter platser eftersom jag är ny i staden. Detta innebär inte att jag behöver bli knuffad på gatan, trängd när jag försöker gå undan, eller att äldre gubbar stirrar i skrevet. Detta är oförskämt. Jag behöver inte heller lära mig spanska ”dirty words” av hotellpersonalen, även om det går fort.
Slaskiga brudar stryker runt mig som kattor i mars, vanvårdade och allmänt obildade.
Man har tjugoprocentig arbetslöshet i Spanien och det förstår jag. Man har dåliga nerver.
Jag trodde att det var en drag-queen som mötte upp på hotellet. I kvällsmakeup och kort kjol och löshår, men det visade att det var en flamenco-queen.
Städerskan skulle leka svart kvinna och var målad för detta ändamål, och naturligtvis drog man igång en parabel för att rota runt i min resväska. Det är tjugoprocentig arbetslöshet i Spanien och detta förstår jag.
Och naturligtvis fanns det östeuropeiska kontrollanter som utifrån sin begränsade världsbild skulle kontrollera. Dessa kossor, vad vet de om mig. Vad vet de om västeuropeisk kultur.
Smakar kaffet illa på grund av bristande hygien så påtalar man detta i Europa. I Östeuropa skall man tänka själv. Med vad då? Man har inte för en sekund funderat på hur man beter sig. Hur kan man över huvud taget ha tillstånd att bedriva ett café, när man inte ens kan diska kaffemaskinen. Det finns lagar om hygien i alla europeiska länder, och det är inte samma sak som att tänka själv.
Att besöka en av dessa nedgångna, slaskiga flamencobarer med dansare i dålig kondition och sångare med dålig sångteknik, andas lite östeuropa. Fisförnämt och skenheligt.
Och självklart diskuterar man gästerna med utomstående. Hur är detta möjligt? Hur ser dessa människors värld ut då en turist som betalar för ett rum och säger buenos dias och frågar var man kan köpa kastanjetter, hur kan denna människa bli intressant, så intressant att man måste diskutera denna gäst med utomstående.
Hur ser dessa människors värld ut. vad är viktigt i för dessa människor?
Staden är nedsliten, gator i dåligt skick, fasade behöver renoveras. Husen har otillräcklig uppvärmning. De förberedande skolorna är tydligen så ålderdomliga så hoppet till universitetet blir överjobbigt. Och dessa människor målar upp sig, och går till hotellet och ringer till väninnor. Detta är inte europa. Detta är ett getto.
Jag söker musik i denna flamenco stad, och finner ett mycket begränsat utbud, och av detta kan man förstå att de improviserade danserna inte var lämpligt för dessa dansare då de inte är tillräckligt kreativa. Improvisation kräver en bred kunskap och en kreativitet, och en kreativitet kommer av allmänbildning. Sevilla blev ett övertramp, och jag blev förbannad. Jag tål inte översitteri. Jag tolererar inte fördomar och inskränkthet, som kommunikationsform.
Och när jag blir förbannad, då händer det grejer.
Söndagsmorgon kommer hyenorna med andan i halsen, hade inte ens hunnit knyta skorna eller kammat håret och möts av spanska livgardet. Militären patrullerade på gatorna i sevilla.
Och det blev tvärstopp, barnen frågade sin mamma
Är det något problem, och helt plötsligt kunde man öppna en bok i alla de bokstånd som någon lämpligt ställt ut. va fyndigt det var begagnade böcker och det var nya böcker.
Man går inte in i folks privata datorer. Det är förbjudet och det är ett allvarligt brott, lika allvarligt som stalkning, systematisk förföljelse. Och detta även om du inte kan läsa.
Alla förstår nu, att detta inte handlar om mig. Detta handlar om ett djupare problem, skvaller.
Och till slut förstod sevillaborna sitt misstag. Men det tog tid att tänka ut detta själv. För lång tid för att kunna fungera i det moderna samhället. Man brukar anordna reservat kulturreservat för dessa individer.
