Vem äger luft och vatten?
På den frågan kan man svara olika. Beroende på hur stor kunskapen om det globala samhället är?
För någon kan det vara intressant att låna nyckeln av fastighetsskötaren och duscha eller dricka vatten hos grannen.
Och dessa individer bör enligt mitt förmenade förpassas till institutioner där personal med spetskompetens kan visa var man får dricka vatten och var man kan duscha, utan risk.
Det kallas fängelser eller sjukhem för mentalt störda individer. Ungdomsvårdsskolor eller liknande. Och personalen har stormkompetens, vilket innebär att de kan hantera överdrivet aggressiva eller utåtagerande människor, enskilt eller i grupp.
Och där anser jag att förortens minoriteter hör hemma. Med eller utan organisering.
De som anser att luft och vatten är en global företeelse. Hav, grundvatten , atmosfär och att dessa påverkas av luftföroreningar, sopor och oljekatastrofer, för dessa finns en annan lösning.
Varför har jag rest längs kusterna. Varför har jag besökt östeuropas stora städer.
Enligt eden östeuropeiska kvinnan var det för att skaffa en karl för natten, och det kan jag nu dementera. Detta handlar mer om denna grupps verklighetsuppfattning än om min..
Om jag behövde manligt sällskap reser jag inte till östeuropa, jag pratar med en granne, som presenterar mig för en lämplig kamrat, så vi kan promenera och småprata en stund.
Jag har haft mina vilda kalas. Jag har konsumerat mina turistattraktioner, och konumerat mina badortsupplevelser. Och är nu inne i en annan fas.
Jag röstade ja i medlemskapet i EU för sverige, med den anledningen att miljöfrågor skulle bearbetas enligt en standardprincip och riktlinjer för utsläpp från industrier är dokumenterat.
Men jag undrar varför händer inget på individnivå?
Varför anser östeuropas storstadsbo att bilkörning är en standardökning och ett mått på livskvalitet?
Varför tillåter sig storstadsbon i östeuropa att kasta soppåsen i floden med argumentet att mormor gjorde så?
Kanske sopornas sammansättning förändras sedan mormor slängde ut slaskhinken i floden. Kanske förpackningsindustrin har en annan sammansättning idag än på mormors tid.
Tidningar, politiker och kommunal förvaltning i östeuropa följer den västeuropeiska och är i många stycken bättre, men den enskilda människans kunskap om ekologi och miljöarbete är under all kritik. Varför detta?
Kan de inte läsa?
Varför kan den enskilda individen i östeuropa inte förstå att den standradökning bilismen ger för den enskilda människan i en hög koncentration och beroende på väderfaktorer kan vara förödande.
Detta är en tvådimensionell modell och kräver att man klarar att hålla två faktorer i hjärnan samtidigt och söka en relation emellan. Detta kallas analys.
I den östeuropeiska egocentriska världsbilden finns förutom den omedelbara behovstillfredsställelsen av hunger, törst, undvikande av kyla och hetta och tillfredställande av sexualdrift, ett skönhetsideal.
Detta skönhetsideal består i att man skall vara smal och blond. Skönhet kan vara mångfasetterad.
Det kan handla om hur man beter sig, vad man säger, hur man för sig, och hur man säger en välmodulerad röst som säger kloka och väl tänkta saker kan vara en skönhet. Och att denna smala, blonda kvinna stöter ut svordomar kan anses som fulhet. Så kan det vara.
Varför reste jag dår. Vad var mitt högre mål, om det nu inte var att hitta en karl för natten.
Jag finner miljörörelsen passiv, ineffektiv och kanske lite väl breddad. Man har för stor hänsyn till enskilda individers bristande språkkunskaper, bristande kondition och bristande respekt. Man har ett hänsynstagande perspektiv, kanske daltande.
Lämna detta till förorten så kan de laga mat och promenera runt med hunden.
Miljörörelse i europa måste ha en offensiv, rapp och kunskapsbärande approach.
Och nu har jag rest längs kusterna. Slovenien, kroatien och monte negro, och visat att de har olika typer av inkvarteringar och de har bussar och tåg som går regelbundet. Man kan prata engelska och kräver att i stället för att beskriva femton kaktusar man placerar studenter i dess trakter. Med projektpengar. Dessa studenter har två syften att inventera luftens sammansättning och vattnets sammansättning i olika typer av väderpåverkan. Detta skall ske personligen. Om dessa studenter har egna mätmetoer eller tittar dagligen på den lokala väderrapporten, jag skiter i. men dessa studenter har till uppgift att med den ekologiska maokystymen förkunna för barbaren om en ny världsordning. Där inversion påverkar kommande generationers hälsa i form av luftrörsbesvär och allergier.
Att grundvattnet inte är en ändlig resurs och att hav och floder inta kan användas som en reservsoptipp, för då förgiftas vattnet. Och ekosystemet förstörs.
Dessa studenter skall placeras i störa städer och jag skiter i om de empiriskt mäter med egna instrument eller litar till lokala väderrapporten, och de skall ha en informerande uppgift att väderleken påverkar, ur individens perspektiv, hur avgasernas sammansättning påverkar.
Varför skall jag acceptera att två studenter vid Uppsalas universitet skriver en skolessä om femton kaktusar.
Vi har inom EU en standardisering av kunskap, och detta innebär inte att vi skall sänka oss till östeuropas kvinnliga befolknings intelligensuttag, och egocentriska verklighetsuppfattning.
Det innebär inte heller att vi skall acceptera utomeuropeiska invandrares märklig kulturella verklighetsuppfattning om manliga privilegier eller från en primitiv bondekultur med klanledare som förmedlar informationen, som referens för bildningsnivån.
Det är löjligt.
Vi har förstått att vi har utomeuropeiska invandrargrupper som anser att verkligheten bildas i hjärnan, och att den empiriskt inte behöver bevisas. Men detta är ett förlegat synsätt att se på kunskap och Europas universitet har passerat denna syn fö r länge sedan och skall inte vända tillbaka. Jag förstår att från en primitiv bondekultur, gå in till grannen och duscha och slippa torka upp efter sig , att detta kan verka spännande, men tyvärr, vi har lämnat det typen av undersökningar. Och dessa bör förpassas till förortens tråkiga arkitektur och förenklade endimensionella analysmodell. Jag först.
Svenska universitet måste förbise enskilda minoritets gruppers primitiva kunskapssyn och beteendemönster. De tillhör jägar och samlarsamhället med reproduktion och hunger och törst som drivande faktorer för rasens utveckling. Och detta med hemlandets språk som bas.
Vi måste ha studenter som kan förhålla sig till två faktorer samtidigt. Vi måste ha studenter som inte bortser från vissa grundläggande fakta som tid, rum, och gravitationslagar.
Tröghetslagar och friktion.
Vi måste ta oss an detta som jag röstade för att hitta gemensamma riktlinjer för hur miljöpåverkan inverkar på samhällsutvecklingen för gruppen och för individen.
Vi har accepterat ett industrialiserat samhälle. Vi har accepterat att exploatering av arbetskraft, råvaror och kapital är de resurser vi räknar med.
Vi räknar inte i kalori per individ, vi räknar inte med religiösa restriktioner och vi räknar inte med klimatzoner.
Och då får vi anpassa oss efter de mätmetoder som finns, för att mäta luftens sammansättning, vattnets sammansättning i olika tillstånd av väder, temperatur, och årstider för att se hur föroreningar påverkar samhällsutvecklingen.
Europa som kulturbärare, informationsbärare och som arbetsplats.
Jag har röstat om medlemskap i EU föör att lösa miljöfrågan och visat en väg att genomföra detta, i ett samarbete med basinformation, sedan överlåter jag till politikern att verkställa detta, det är inte mitt problem.
Jag som inte räknar i arbete per timme utan i information. Jag har tre punkter i Europa som jag finner intressanta.
Narva, Skopje, och Bilbao. I narva möter Estland, Ryssland och något nytt uppstår. I Skopje möter västerlandet, orienten och något nytt uppstår och i Bilbao möter baskiska Spanien verkligheten och något nytt uppstår.
Och utifrån dessa tre domäner vet jag allt som sker imorgon. Här är ingen sorterad och etiketterad information med index. Här händer det grejer. Här uppstår konflikter, tankar samtal som ännu inte är bekräftade, verifierade och ännu kan modifieras.
Och detta tycker jag är intressant.
Om man besöker Narva och finner:
jamen här finns bara hus. Två slott och en gränsstation då är man turist och skall sätta sig i malaga och konsumera upplevelser. I narva är någonting helt annat.
Två språk möts, två traditioner möts och två kulturer möts, och här gäller det att vet vad man tittar efter. Här sätts lyhördheten på prov, och det passar mig. Som anser att information är en verklighetsbaserad företeelse och inge som uppstår i en enskild individs hjärna. Man relaterar till en verklighet som finns oavsett om du förstår den eller inte.
Att i Frankrike när man längs kusten blir utsatt för städerskor från Östeuropa som anser att de skall förstöra, ger en bara en ytterligare förstärkning att östeuropa inte tillhör europa utan en förgången tid.
Man söker informationskanaler och ser hur informationen vandrar ner till den enskilda individen och finner människor som har till uppgift att rota i resväskan och slarva med resväskan. Man blir illa berörd och jag har ingen stormkompetens.
Det är inte lätt att vara invandrare. Man måste ha mat och man måste prata hemlandets språk och som en primitiv kultur drivs av inre faktorer som avund, girighet och vällust.
Att inte våga språnget till det moderna samhället, där möten, information, kommunikation är viktiga faktorer i interaktionen emellan företeelser.
Så gjorde vi inte hemma i mitt land.
