Du är trygg nu.
Det sura regnet, acid rain vräkte över staden i en grå dimma. Stormen slet i de döda träden. Grenarna knäcktes och flög som synkoperade trumvirvlar i den grå, kalla vinden. Stammarna färgades gula och förvreds av regnet, det förgiftade regnet i dagen. Den grå dimman klängde sig runt kropparna som stretade i dimvinden. De ville ha skydd för det sura regnet. Det förgiftade regnet. Skydd, tak över huvudet.
Och nornorna vävde inte längre människornas öden. De var utkastade, man behövde salen till fester. Stora fester med musik och hela natten lång hördes den elektrifierade musiken i natten. Glasen krossades, och en ölflaska hittade ett ansikte. Det var blod överallt. Hotfullt, men inte nu. Nornorna ansågs ålderdomliga och lite gammaldags, med sina traditionella mönster. Petiga varpar och linneinslag. Man högg av deras kreativa händer. För att ge plats åt det nya.
Nu var det ett större hot än en ölflaska, eller två krossade halsar.
De kämpande människorna i den grå dimman kände regnet svida i skinnet. Det rödflammiga skinnet av det sura regnet. Förgiftat av röken från det ekonomiska reningsverket av energi.
Det blev billigare att hålla värmen, men det var förgiftat.
Vinden vrålade över huvudena. Det lät som en påminnelse från de bortkörda änglarnas motorcyklar. De fördrivna änglarna, svarta av synd på vrålande farliga motorcyklar. De drevs bort av den grå vinden från höger.
De döende löven tvekade i östanvinden innan de krossades mot marken.
Nu var frihetens år över och trygghetens år var närvarande.
Det välkända
. Vinden kom från höger och drev mot vänster .den grå vinden liksom skiktade sin i farten lager från vitt till svart med en grå nyans i mitten. En feghetens grå färg. Och vem var vit och vem var svart i vinden?. Ett svepskäl av åsikter flöt nerför de döda stammarna som en gång varit träd. Det var åsikter i det sura regnet, förgiftat av det ekonomiska energiverket. Träden sköt inga skott mer. Du är trygg nu.
Människorna slet förgäves i den låsta dörren. De bankade med kalla händer på porten, men den var låst. Ute i sin egen kyla svepte de kapporna av skälvande ord som en gång var åsikter, orden tvekade innan de störtade till marken och dog.
Man hade planer att bygga en ideologi av renhet. En renhet som skulle genomsyra samhället
. Alla enkönade organismer skulle fördrivas.
Alla obekväma åsiktstält skulle rivas.
Här skulle en byggnad bildas med rena linjer. En städarkultur.
Renheten skulle vara enkel att fatta, ett tillhörande skikt och ett icke-tillhörande skikt. Så enkelt. Man festar. Glas krossas och så städar man. Man städar sig till en renhet, en enkelhet. Klara linjer, smala utan suddiga och diffusa antagande. För säkerhets skull.
Och de nya vindarna kom från nordöst och vred sig till ren östan, och friskade i, brisen blev kuling och stormvarningen hann inte fram. Eller var det ingen som hörde i den starka vinden med inslag av grå dimma. Dimman av grå fadd smak kletade sig mot rutan för att rinna ner över fönsterblecket och droppa sina klichéer ner på grannens balkong.
Vinden sliter i den slitna miljön och det sura regnet häller sin kalla vrede över renheten.
Änglarna kör inte fram över tiden. Nornorna väver inte människornas öden. I trygghetens år händer inget. Inga traditionella mönster ger inga öden och äventyr.
Träden ramlar över vägen och frasar sönder det av förgiftade spröda underlaget. En skör sprödhet som får utgöra renhetens ideologi, med rena element och elementskydd.
Trygghetens år börjar skörda.
fjärrvärmen svalnar i regnet, det sura regnet vägrar släppa taget. Det är här för att stanna. På hög volym vrålar den grå vinden genom timmarna och svider till i kinden.
Du är trygg.
Det är trygghetens år och festen lever sitt eget liv. Livets fest. Och sedan städar vi.
Vi hyllar renheten i en städarkultur, där allt som är smutskastat sopades bort,
och upprättade med stolta hakor gör vi honnör för fanan. De döda träden med de krossade löven som rinner i vattnet nerför gatan. Den spruckna gatan av krackelerad stolthet. Den rätta vägen med de ord som störtade rakt ner i dyn och drunknade i vrålet från den grå dimmande vinden.
Renhetens Ideologi,
vi stängde dörren, låste och kastade bort nyckeln.
Vi stod bara inte ut. Du är trygg nu. Nu kan du festa, och krossa glas och sedan städar vi till renhet.
