om man promenerar i malmös olika kvarter kan samma händelse utlösa helt olika reaktioner. det är märkligt.
man har olika traditioner.
om du vandrar i limhamn och har köpt en godisbit och slänger pappret i en privat soptunna som står på trottoaren i väntan på sopbilen, så händer ingenting.
man uppskattar att du inte skräpar ner och är medveten om att i villaområdet finns inga offentliga papperskorgar.
om man noterar godispappret, frågar man sina barn om de har ätit godis med hänvisning till pappret i soptunnan. detta för att föräldrarna vill ha kontroll över barnens sockerintag. och om barnen svarar att de bara ätit de som mamma sagt,för att sedan gå till en kompis eller en aktivitet, så accepteras detta svar.
om du promenerar i möllan så blir reaktionen katastrofal. i detta område har tidningarna meddelat att kommunal personal städar 17 säckar per dag. området har flerfamiljsbostäder vilket gör att de offentliga papperskorgarna är fullt synliga. i detta område finns ett stort mått av dagaktiva, arbetssökande som anser att deras livsuppgift är att kontrollera – allt.
de följer gärna efter på promenaden och kontrollerar om du bor i området eller om du bor annorstädes. detta ingår i deras världsbild. och om du markerar lite övertydligt att du uppmärksammat dessa självutnämnda agenter så kanske du slänger godispappret lite övertydligt i papperskorgen bara för att du markerar att det finns viktigare saker i världen än att kontrollera besökare som vandrar på kvarterets gator.
men denna signal går inte fram. man har en egen världsbild, en egen syn på information, folkvett och anständighet i dessa kvarter.
om du nu slängt godispappret på fel sätt, kan du räkna med repressalier. området diskuterar händelsen och beslutar sig för att markera. man kommer från granngårdarna och slänger sopor i din gårds soptunna. de har rätt att uppfostra andra. men inte sig själva.
som alla förstår är detta en isolerad grupp i samhället. arbetarrörelsen tar avstånd från denna fascism. den normale malmöbon har inget till övers för arbetslösa människor som stryker runt och bevakar människor, och rapporterar att individen slänger godispapper i papperskorgen. alla förstår, men inte dessa människor.
de har rätt att studera, forska enligt egna lagar. de har en egen forskartradition helt avskild från den globala forskartraditionen. att området är kraftigt förslummat kan vi lämna därhän. arbetslösheten är mer är normal, andelen ansökningar till högre studier är mindre än normal i detta område. här är diskursens gränser:
passivitet och vakuum.
att en grupp i samhället kan grotta ner sig i ett godispappers väg ner i en offentlig papperskorg, är helt otroligt. och vad hände innan?
hur kan en grupp människor ha ett så fel signalsystem, när övriga malmö har ett fullständigt korrekt signalsystem. man ger signaler och uppfattar signaler enligt de spelregler i den sociala konstruktion som samhället utgör. man vet sin position i det sociala rummet.
men inte de, varför?
en stor del av personal i skola och barnomsorg är okvalificerad med utländsk härkomst. 30% av eleverna klarar inte grundskolan.
i detta område går man utan att tveka i trappor genom tre låsta dörrar med tvättkorgen till tvättstugan som ligger i källaren och ser inte detta som ett problem. en handikappad människa kan inte nå tvättstugan.
man ser sig som speciell. man är tolerant.
