Det finns i sverige människor som har tänkt sig en framtid inom handel> styckegods. Detta skall skiljas från grossister och partihandel.
Man har en tanke att öppna en affär i området och börjar i liten skala med torghandel, kanske grönsaker. Detta för att bygga upp ett kontaktnät samt se hur kundunderlaget är beskaffat.
Detta sker över hela sverige. Och en del väljer att stanna kvar i torghandeln, kanske reser runt på olika evenemang. Vi får anta att man tycker det är intressant med människor. Det är därför man gör det.
En del stannar kvar i samma område och öppnar sin affär. Torghandel fungerar här som en slags förberedelse. Man undersöker konsumtionsmönster. Torghandel av grönsaker har också en flexibilitet då man har små lager, och personlig kontakt med grossisten. Och detta har hela sveriges kunder förstått utom i stora städer.
På små orter stödjer man sin torghandlare och man passar på att pröva allehanda nötter eller grönsaker. Man har en dialog som främjar handeln. Det är därför man är där. Det behövs en som säljer och en som köper . utbud och efterfrågan.
I malmö som får representera stora staden, finns ingen efterfrågan av kvalitativa produkter, eller en förfrågan om nytt sortiment. Man ska ha det billigt. Och nöjer sig med röd och grön paprika, tomater och potatis. Och köper detta helst före stängningsdags så det blir billigare.
Detta är inte torghandelns idé. Detta är inte torghandlarnas idé, tro mig.
De skulle önska att precis som i övriga sverige utnyttja torghandelns möjligheter och inspirera till ny matlagning. De vill ha friska och nöjda kunder.
Detta infrias inte så varför skall man bjuda på billiga grönsaker. Nej.
Det blir en konflikt i torghandeln. En outtalad konflikt. Och den sopbil som kommer varje dag och hämtar emballage har till uppgift att med securitasvakten se till att inga bladrester hamnar i sopbilen.
Och vi backar bandet. Torghandlaren vill utnyttja torghandelns idé flexibilitet, kundkontakt och inspiration. Kunden vill ha skämda grönsaker till ett billigt pris.
Och här är det torghandlarna som håller uppe nivån. Man konkurrerar med priset, men inte till vilket pris som helst.
Och hur blev det så här.
Okvalificerad arbetskraft har sämre konkurrensposition på svenska arbetsmarknaden.
Byggsektorn som är den stora sektorn i malmös arbetsmarknad, föredrar sina egna arbetare från företaget, eller kontraktsanställda från utländska bemanningsföretag. De är kvalificerad arbetskraft, och kommer främst från östeuropa, eller tyskland.
Detta är hårresande. Och som utomstående, levande i ett svenskt ekonomiskt system har man ingen aning om detta.
Det är självklart att om du kommer fyra en eftermiddag och får två kilo potatis för samma pris som ett kilo på grund av lager, etc – ok det var kul, men det är inget du sätter i system, eller hur?
Och vem skall städa, i okunskapens åsiktsflora.?
Torghandlaren, nej
Sopbilen eller securitas, nej
Kunderna som inte accepterar de politiska spelreglerna, nej.
Politikerna. Rätt svar. I malmö liksom i göteborg är staden indelad i stadsdelsnämnder och den politiska kvaliten är minst sagt skiftande.
Många av delegaterna tror att detta är deras privata samtalsklubb. De har inget begrepp om att de sitter som representanter för en stor del av malmös befolkning.
I stället för att betala för en securitasvakt, skulle man kanske titta över skolsystemet för vuxna. Söka upp de politiska partierna och ha förberedande kurs före grundutbildningen. Där man lär sig terminologin.
Vad är infrastrukturell satsning? Vad är strukturomvandling inom offentlig sektor?
Vad är optimering? Vad innebär att ta över, ockupation, invasion, demonstration. Och vilka blir konsekvenserna.
Och när massmedia säger: malmö är en expanderande kommun, så tänker vi självklart, fler arbetstillfällen, bättre ekonomi.
Sant så till vida att det blir fler arbetstillfällen men inte för de inflyttade nya malmöborna. Invånarantalet växer, arbetstillfällena växer. Men det är inte samma människor.
Statistiken är vacker, men verkligheten är tagen till nästa nivå. Och en del trivs och en del trivs inte.
Och när den okvalificerade arbetskraften i sin anda av vänskap i gemensam tropp ska tälta på stadens campingplats, sommaren 2005. Säkert 40 % av möllevångens invånare begav sig under samma tid ut till stadens campingplats och gick in i rollen som ordningsvakt och skulle uppfostra de ditresande turister från annorstädes genom modellvarianten. Det avsåg rökvanor, alkoholvanor, kontroll av diskning, och toalettbesök. Då får man inget jobb. Då isoleras man från arbetsmarknaden. Så är det bara. Folk pratar.
och den okvalificerade arbetskraften säger sig kämpa för mänskliga rättigheter.
turisterna var skattebetalande semesterfirare sta dagsturer runt i som skulle göra dagsturer runt i skåne, en dag till danmark och visst det förekom måttliga mängder av alkohol och cigaretter. det är deras liv.
och detta tyckte möllevångsborna var så roligt. de får skaffa sig andra hobbies. kanske vandra runt på europas centralstationer.
köpenhamn, berlin.
