Under sommaren 2008 eller 2009 redovisar malmös lokaltidningar att sex sprängningar, sex bomber detonerat i vanliga lägenheter i malmö.
Sex lägenheter har sprängts med dynamit eller liknande.
Enligt tidningen är detta uppgörelser inom undre världen.’
Detta leder till två funderingar över malmös psykiska kokpunkt.
Vi får väl anta att i övriga lägenheter bor människor med barn, akvarium och skinnsoffa. De betalar hyran har i sin tanke en framtidstro att lägenheten skall vara intakt efter hämtning och lämning på dagis.
Jag skall upprätta hemlösa kvinnor. Jag skriver en bok. Det är bäst att markera sin ståndpunkt i vad man accepterar och inte.
Den organiserade brottsligheten är inte inblandad i detta. Detta är amatörer som ska ha uppmärksamhet, och tidningarna svarar med en kraftfull ironi som är helt fel. Man får läsa om sig själv i tidningen och blir kung i kvarteret.
Men de människor runt omkring, som inte hamnade i tidningen. Det skapar en viss oro när grannarna spränger i lägenheten. Det är så.
Malmö är en stad med hård attityd- det finns många inne och ute listor och för en del är detta viktigt att vara med i gänget. Att uppnå en status i gruppen. Det är livsviktigt.
För mig med mina små exklusiva mönster med gregorian song och textilindustri i sverige genom tiderna förstår alla att jag har nr tio på utelistan.
Jag är i en annan division. Detta ger mig en frihet att studera andra lågstatusoffer och där får man de mest hårresande historier jag skådat i en civiliserad verklighet. Tro mig.
I tidningen stod också att polisen var maktlös. Grattis ni är priviligierade.
På en vecka skulle jag om jag ville kunna ta reda på exakt vad som hade hänt och varför. Men jag var inte intresserad. Jag har ingen anledning att rota i detta.
Malmös problem är okunskap brist på politisk argumentation och brist på arbetarklassens grundläggande värderingar.
Skolan anses mest som en plats där man testar mobbningsideer på lärare, och detta kan jag. Jag är en översittare och har alltid haft en ledarposition i gruppen.
Dock har jag under åren kommit i kontakt med mina föräldrars kraftfulla argumentation på hög volym så jag fick lära mig att det finns andra människor i världen. Jag är inte en isolerad suveränitet, även om jag tror detta.
Och för att bemöta denna kraftfulla argument på hög volym, skall man, tro mig, veta vad man pratar om, och argumenteringen skall vara blixtsnabb. Man ska föregå och man ska vara rapp och snärtig i dialogen, annars tappar man självkänslan. Detta är en exklusiv metod men vanlig i de flesta svenska hem.
Och dessa barn som har den fostran tigger aldrig godis. Man förhandlar. Om allt.
Den organiserade brottsligheten var inte inblandad av den enkla anledningen att man inte vill ha den typen av publicitet.
Detta var nervklena amatörer som hade ett annat motiv. Information. Men om det var resväskor de sprängde de vet jag inte. Det handlar inte om ett par hundralappar. Det handlar om information. Så är det. Man vill ha kontroll.
Malmö har en ålderdomlig attityd. Med en stark hierarkisk ordning. Den nya tidens melodi är mer komplex. Man har intressen som för en närmare över gränserna. Fusionsjazz har ingen hierarki. Den har bara medlemmar. i denna grupp musiker är galenskap en viktig egenskap och statusordningar existerar inte.
Malmö är mer territoriell. Vårt område.
”I sofielund skall man bo. Det är det enda som är helt rätt”. Denna marängport /uttalande utan folkvett, kunskap och tidsperspektiv/ uttalas i en halvsida av en blondin trebarnsmor, arbetslös och med en man med invandrarbakgrund. I sofielund.
Man spränger inga lägenheter i sofielund, det är sant, det är fint att bo i sofielund, det är orenoverat och har inga daghemsplatser. Få bussturer och ingen vård eller tandvård. Det är fint i sofielund.
Man kan inte acceptera att unga människor spränger i bostadområdena. Polisen är maktlös. Man kan inte acceptera den attityden. Tidninge ironiserar över en grupp , för en grupp som inte har dessa nyanser i språket som en självklarhet. Det är inte bra.
