onsdag 18 maj 2011

fritid i förorten om man är ung…

I förorten i gbg har patriarkatet ett strakt fäste och dess privilegiesystem kan ofta få extrema konsekvenser.

Det finns tendenser och trender i åsikter och i och med att man skaffar sig modellindivider som man studerar och härmar för att kunna leva lite snabbare får detta ofta motsatt effekt. Den modellen har en helt annan tradition, helt andra erfarenheter, referenser och normer och tolkar världen annorlunda.

Det gäller att hänga med i svängarna. Ingen kan tävla med eliten inom sporten. Vi har helt olika förutsättningar. Och ingen kan tävla med barnpedagogeliten. Vi har helt olika förutsättningar.

De ideella försök att skapa ny verksamhet för barn med hjälp av ideella krafter slutar ofta i ett misslyckande. Man ville starta en ideell fritidsgård och var entusiastiska …

I denna fritidsgård fanns representanter från många olika kulturer, och man bör känna till likheter och olikheter i arbetet. Det underlättar. Det va rökning tillåten, och de ideellt arbetande kvinnorna hade ofta sina egna barn med i arbetet. Öppettiderna var generösa och 23.00 en vardagkväll var inte omöjligt. De ideellt arbetande kvinnorna hade även lönearbete dagtid och de små barnen var på daghemmet. Detta innebär en arbetsdag från 6.sp på morgonen till 23.30 på kvällen, med småbarn.

Detta var inte varje vardag men tillräckligt ofta att det skulle inkräkta i det egna barnets hälsa. Kraftiga infektioner och nedsatt immun försvar var en konsekvens av detta. Men vad ska man göra.

Denna ideella fritidsgård var ett manligt initierat projekt då dessa ville bevisa för sig själva och för omvärlden att dessa kvinnor var kapabla att sköta alla barn, eftersom det fanns de krafter i området med politisk anknytning som menade att tonåringarna behövde mer stimulans än området erbjöd. Man menade att ungdomar skulle integreras i övriga gbg:s umgängesliv. Föreningar, uteliv och politiska liv. Av tradition i detta område ville man att tonåringen skulle vistas på gårdarna och i hemmet, för att man i god arbetarklasstradition skulle ha uppsikt över dessa tonåringars vardag.

Dessa kvinnor fick nu verkställa områdets tradition av unga människor hemma. Det är absurt.

Kvinnorna klarade inte upp situationen utan konflikter, kriminalitet och rivalitet mellan kulturgrupper uppstod. Detta blev nu en grogrund för gängbildningar av kulturtillhörigheter. Problemet med busiga tonåringar accentuerades och blev ett kostsamt projekt. De generösa öppettiderna gjorde att skolarbetet eftersattes. Ingen läser läxor halvtolv på natten efter en aktiv kväll på den ideella fritidsgården. Tempot var högt och kaotisk. Tonåringarna var krävande.

Och i detta skulle de ideella kvinnorna fostra sina egna småbarn. Alla under tio år.

Patriarkatet har sina privilegier. De hade en uppbackande roll men var ofta inte med i verksamheten. De hade möten på kvällstid. I olika föreningar, fotbollsföreningen. Boendeinflytandeföreningen och så vidare. Detta område hade en extrem tungrodd organisation för boende inflytande, skapad av dem själv utan politisk tradition. Detta var deras definition på demokrati.

Egna barn och kvinnorna klarade inte upp situationen utan kroppen sa ifrån. Man gick i väggen. Man kollapsade.

Och de tonåringar man skulle ha kvar på gården slussade ut i stadens föreningsliv. Kampsporter, sykurser, kommunala vuxenutbildningar. De fick en chans att läsa upp betygen från den missa grundskolan.

Och ingen kunde förmå dessa människor att förstå eller tänka ut innan hur de skulle agera i vissa situationer. Utan all verksamhet följde efter händelseförloppet man var tvungen att konkret se en konflikt och utifrån denna vidta åtgärder, vänta tills nästa konflikt och justera. Man får inte arbeta så med människor i övriga sverige. Det är förbjudet.

Men så gör man i dessa förorter och det finns nya ideella initiativ med språktillhörighet som utgångspunkt. Och det är fortfarande ideella krafter som anser att unga människor skall fråntas möjligheten att vistas i sin stad där de är födda. Och det är fortfarande ideella krafter som går i väggen eftersom de inte klarar upp situationen, men de vill gärna försöka.

För en gång var det en individ som klarade detta. Men det tyckte vi inte om. Så vi stoppade den personen.

Jag har en politisk tillhörighet. Jag ingår i ett politiskt system. Min uppgift i förorten var att studera de outtalade regler och normer som existerar i denna del av världen. Vilka grundläggande värderingar som existerar och som man bygger sin kontakt med omvärlden på, som man uppfostrar sina barn efter och som man möter verkligheten. Och detta har jag gjort och det finns på beslutfattares bord. Jag var inte ensam. Vi var många som hade fått indikationer om att detta var en isolerad från verkligheten, skara människor.

Jag trivdes inte särskilt bra där. Jag ska köpa ett slott nu och starta min verksamhet. Skriva böcker och engagera mig politiskt i landsorten. Glesbygdsproblem. Energiskog, musselodling och ekobyar.

Det kan bli intressant.