Under mina år i göteborg möttes jag av ett onaturligt slitage av naturreservaten och de skyddade naturområdena. Mitt engagemang i ekologiska och miljöfrågor behöver vi inte diskutera här. Mitt politiska engagemang är ingen hemlighet.
Det hade kommit indikationer om att det naturreservat som låg i norra förorten inte utnyttjades korrekt. Slitaget stod inte i proportion till utnyttjandet. Det var svineri i skogen helt enkelt.
Friluftsfrämjandet har kanotuthyrning och mulleskola i området.
Den normale besökaren plockar lingon eller promenerar med hunden eller familjen. Det är inte där problemet ligger.
Allemansrätten är ett inpräntat begrepp i den svenska folksjälen och det gör att det är lätt att manövrera den svenska befolkningen.
Den grupp nyinflyttade måste introduceras i denna verksamhet. Här är stora problem. Man kan inte läsa en broschyr som en vanlig turist utan måste testa varje punkt i allemansrätten. Och detta inte en gång utan flera gånger.
Man är målmedveten att lära sig argumenteringen runt detta, och motargumenten och kan inte som den vanliga turisten prata med turistinformationen utan detta skall bevisas på plats. Skaror av människor skall grilla direkt på berghällen, kasta fågelägg och släppa hundar och bryta grenar och fälla träd. Kanske man vill bygga ett vindskydd.
Dessa människor är isolerade från övriga samhället och får ingen information.Man kan hänvisa till sin kultur. Det kan man göra.
Vart tog retoriken vägen?
Miljörörelsen informerades om friluftsfrämjandets aktivitet, hundpromenader, ideella föreningars aktiviteter, lägerverksamheter, crossmotorcyklarnas spridning och effekter för djurlivet.
Min del av uppdraget var nu genomfört. Det råder fiskeförbud i naturreservat. Alla vet.
Den känsliga strandnatur som finns längs Skånes stränder är inte allmänt vanlig. Det är inte extrem men det finns strandörter som inte finns någon annanstans. Men stranden är känslig för slitage Infödda och lokalbefolkningen använder sig av strandskyddet och allemansrätten. Men det finns nya grupper i samhället som vill i grilla i naturen och här gäller det att kunna argumentera. Här räcker inte turistinformationens broschyr utan ortsbefolkningen skall kämpa för sina rättigheter. Vi vill se motstånd. Grillklubben sätter upp hakan. Och attacken är offensiv. Man är kampvillig med grillkolen.
Den normale invånaren i området kring stranden arbetar heltid och har hem och trädgård att ta hand om. Båt och släktingar. Ingen är särskilt intresserad av argumentera denna grillande befolkning. Ett par extra tjänster i sophanteringen, är allt som sker tyvärr. Det är den enkla sanningen. Den normale lokalboende är likgiltig inför debatt av den här kalibern. Man anser att man skall kunna använda de befintliga källor för informationssökning.
Var tog miljöinformatörerna vägen? Har de semester eller? Är de ute och reser i europa? Eller är de mammalediga för att få vara hemma?
