Jag läser en artikel som formulerar en eftertid av diktatur. Ett slags gråzon från totalitärt eller auktoritärt styre till demokrati i hela samhällshierarkin./ Ordfront nr 3 2011/
Hur länge landet skall befinna sig i denna gråzon beror på informationens spridning. Och bärkraft.
Detta är logiskt.
Hur lång tid tar en demokratisering och vad händer under tiden.
Man kan anta att grupper inom landet kämpar om makten. Folkliga sammanslutningar som vill ha kontroll.
Man kan anta att denna gråzon utlöser mången hämnd och revanchsituationer.
Man kan anta att denna gråzon är en farlig tid. En oberäknelig tid.
Demokratiseringsprocessen är genomförd i östeuropa och många grupper i samhället känner likgiltighet. Man förstår att samhället i en demokrati är utformat annorlunda än i en diktatur. Man känner likgiltighet.
Man kallar det korruption.
Och här känner jag att demokratin och kunskapen om demokratin missat sitt mål.
Vi kan analysera krig. Vi kan analysera maktövertagande. Men vad händer i det omvända från diktatur till demokrati. Vad är folkets röst. Vem har anställt journalisten?
Är det så att det måste komma en mättnad, en likgiltighet inom en nation. Är detta en stagnationsfas eller är den verkligheten?
Är regeringen korrupt eller är det inflationen?
Och nu står vi inför en riktig maktfaktor som söker sin frihet. Arabvärlden. Vad händer i deras gråzon emellan diktatur och demokrati. Kan deras kulturella och religiösa delar av samhället stoppa och hindra ekonomiska och politiska utspel som kan få konsekvenser som ingen kan förutse
I denna gråzon skapas något nytt. Man går från en fas till en annan. Nya spelregler, och innan alla har spelat på samma bräde, vad kan hända?
Frihet är frånvaro av kontroll
Frihet är frånvaro av ofrihet. tvång
Frihet är frånvaro av våld, orättvisa
Vad är frihet, och vem ska definiera den i en demokratisering.
Institutionerna, patriarkatet, utbildningen vem ska definiera frihet. Folkets vilja av frihet.
