Jag sökte efter uppsatser i anarki på nätet och fann en gammal bekant. En civil olydnadsartist som använder den omedvetna massan i förorten för sina egna syften. en go gubbe
Han läser amerikansk litteratur i civil olydnad och är fullständigt övertygad om att dessa människor skriver de här böckerna för att han skall ha något att göra.
Han är fullständigt övertygad om att dessa människor vill ha en trupp bakom sig som slaviskt lyder denna bok som en instruktion, utan att ens fundera över sin egen hjärnaktivitet.
Bara gapa och svälj.
Denne man har, vi kan kalla honom kungen i kvarteret har till sin hjälp en grupp, till mestadels bestående av kvinnor som kallar sig medvetna. Socialt efterblivna kallar jag deras aktivitet.
Där man på ett lekfullt och humoristiskt sätt skall skaffa sig information, inte om fenomen i samhället utan om speciella individer.
Detta kallas personförföljelse och är olagligt. Man leker CIA eller FBI, följer efter individen och fångar upp information som man rapar upp i gruppen.
Och är fullständigt övertygad om att det man sett är sant och att individen talar sant. Man anser sig så skicklig att man utan vidare smälter in i gruppen. Det gör man inte. Man är kraftigt avvikande.
Man har inget folkvett eftersom man kommer från den miljö man kommer från, förorten. Alla vett och etikettsregler som gör att man anpassar sig till den nya gruppen existerar inte i dessa hjärnor.
Deras omvärldsorientering och allmänbildning gör dem totalt socialt inkompetenta. Och dessa människor vandrar slaviskt efter sin kung i kvarteret och lyder alla orde.
Vi pratar civil olydnad.
Man har till uppgift att samla information och denna information skall användas emot en. I ett provocerande syfte, för att det skall bli en konflikt.
Det blir ingen konflikt. Man förstår att detta är individer med svag jagkänsla och att de behöver en styrning i sitt liv. Man blir övernormal.
De har en helt felaktig bild av sin närvaro. Alla uppfattar dem som karlfixerade och att de gör vad som helst för att få vara nära sin kung. Blonderar håret, lojala i dåliga kläder sydda av barnarbetare, för att vara villiga och till lags. De ska ju ändå av.
Denna grupp är som en missbildad sekt.
Denna kungen i kvarteret har hamnat i en slags maktfullkomlighet och när hans efterblivna lakejer med total brist på social kompetens skall ut och missionera i världen blir magplasket ett faktum. De vet inte i vilken världsdel de är. De vet inte vad de letar efter.
Europa har sett dessa vandra runt på tågstation efter tågstation med ett självgott leende på läpparna och med en mallig min och släpande en ryggsäck. De avviker.
Ingen som har en tågtid att passa spatserar på detta vis. Men de anser att de smälter in i miljön.
Denne kung i kvarteret använder yrkesutövare i sin kamp för att förändra samhället. Polisen till exempel skall agera i hans syfte . dessa människor som inte kan knäppa översta knappen i uniformen, med krum ryggrad och en kula, skall försöka räkna ut en strategi. De kan inte räkna. Dekan inte läsa reglementet de arbetar utifrån.
Deras kompetens är kraftig under det normala, och de skall definitivt inte göra anspråk på att vara världsförbättrare. Dessa människor i uniform skall lära sig att skriva, räkna till tre och att gå med en hållning som anstår en svensk människa. Inte som en halvapa.
De skall utan att smita göra de fysiska övningar och hålla igen på kakor och godis för att ha en grundkondition för att orka med den ansträngning det innebär att yrkesarbeta. Detta sker inte idag. De klarar inte av sin situation. Hemma är privat. Yrke är officiellt. De blandar ihop.
Detta är sanningen. De använder jobbjackan privat. Vet inte hur man köper egna kläder.
Kungen i kvarteret styr dessa lojala vänner samt gårdens barn med hjälp av glass för sina syften. Det kan vara att förstöra i planteringar, eller snatta ventilgummin på cyklar.
Detta har hans idoler förordat i sin litteratur.
Jag är överkritisk till denna form av världsförbättring och väljer att ge igen med samma medicin. Man ska få smaka på sin egen medicin. I amerikansk tappning.
Jag anses löjlig och gammaldags. Jag är politiskt skolad sedan femtonårsåldern och är ideologisk expert. Jag är läskunnig, kan räkna och knäppa översta knappen.
Jag är militant feminism. Och detta vet inte den civile olydnadsartisten vad det är, radikalfeminism är huvudattraktionen. En militant feminism använder de kvinnliga uttrycksformerna som finns i miljön. Man virkar, man kokar hallonsaft, man planterar blommor och man diskuterar barn och bilioteksutbudet. Man är kvinnlig med kvinnliga värderingar. Genusidentitet kallas det.
Jag är ingen mutant som snokar i resväskor eller folks skåp och lådor. Jag pratar om vardagliga ting med vanliga människor.
För att lära känna någon pratar jag med personen. Antingen i telefonen, eller går hem till personen. Om detta är traditionen i området och det brukar vara det normala. Jag visar min genusidentitet och startar en diskussion i detta. Broderar vi tillsammans kan man utifrån situationen diskutera problem och fenomen. Efter att ha samlat information för jag den informationen uppåt i den parlamentariska makthierarkin.
Kvinnor som annars inte har kunskap om hur man påverkar den politiska gången blir nu en synlig grupp.
Jag når i mitt arbete de grupper som inte flänger runt kungen i kvarteret men som är en del av samhället. Och i samtalet visar jag olika tekniker och strategier för att bevara sin genusidentitet.
Jag är van att umgås med kvinnor och vänder mig emot den mutanttrupp som snurrar runt kungen i kvarteret. Det är det värsta jag sett. Falska och okvinnliga. Med en verbal masturbation, gå ett hack längre ner så kanske det blir folka av dig med. Eller använd motsatta könet. Äckligt.
Detta är inte politisk kamp det är masshysteri. Proletariatets diktatur är utdött sedan årtionden tillbaka. Sovjet föll 1991. Ni är en död falang. Inse det.
Kollektivets tvångstankar fungerar inte i det moderna samhället. Utvecklingen i samhället går framåt inte bakåt- vi är tjugo år efter sovjets fall.2011 inte tjugo år bakåt 1971.
Det finns en slags uppfostran i den här gruppen. Man ska tvinga individen att göra som man säger eller vill.
Som sagt handen ett hack ner och där kan du få bekräftelse. En nära döden upplevelse.
patriarkatet har inte längre sina privilegier. vi lever i en demokrati, där genusidentiteten har ett värde, liksom kvinnligt arbete har ett värde förutom bruksvärde eller bytesvärde. det är inte förspilld kvinnokraft att pryda sina vardagsting. det är ett kvinnligt uttryck. kvinnor är inte komna till denna värd för att männen ska ha sin patriarkaliska nostalgitripp, född i sverige eller född annorstädes. det patriarkaliska privilegiesystemet är i ett icketillstånd. sverige är ett jämställt land, och skall inte anpassas till en nervklen artist utan följa den demokratiska parlamentariska beslutsgången vi har i sverige. vi följer informationssamhällets spelregler, inte sant
