jag måste få berätta en vacker historia. efter alla debatter och all kamp i sydafrika och apartheids avskaffande, så kunde tre vingåkerskvinnor och jag upprätta en somalisk tonåring. i väntan på bussen fick hon sitta i fem minuter själv på bänken. vi stod. det var kallt. det snöade. hon tog upp sin mobil och ringde ett samtal.
i sydafrika om en svart människa står och en vit sitter på bänken kallas det apartheid. men här i norr om en svart kvinna sitter och vi står är det mänskliga rättigheter. vi har vänt ett taskigt läge. från sädet till norr. från man till kvinna.
mänskliga rättigheter i vingåkersperspektiv. alla kan vi lindra smärtan av att vara hemifrån.
