På vägen emellan Uddevalla och Vänersborg funderade jag på kommande trender.
Vi ser ju här i Sverige en nypuritanism i kvinnoideal. Man har en slags självpåtagen kontrollroll som ger en viss människotyp. Besluten är oftast enkla och kommer ur en begränsad kunskap, vilket ger en minskad samhällsutveckling. Snarare bakåtsträvande än framåt.
I spanien visade man kommande trend.
I barnkläder finns mycket traditionellt genustänkande och man vill gärna att barnen speglar sin kommande vuxenroll.
Baby kläs i stickad akryl, blått eller rosa med mönster, och barnet för flickan finns en rutig plisserad kjol i rutigt ylletyg och gossen får en skräddad herrbyxa och pullover.
Och i dessa genusbevarande kostymer kan barnen leva ut sin genusroller. Detta bör ju vara ett svar på de områden som inte haft en kvinnlig frigörelse. Arabvärlden, östeuropa. Latinamerika och ryssland. Och jag är ganska övertygad om att detta är en kostym som passar dagens unga kvinnor, ivriga att bejaka sin kvinnlighet och med blonderat hår och billiga kläder kontrollera olika företeelser i omvärlden.
Och med enklar, tvärsäkra analyser har man världen under kontroll.
Flickor är flickor i kjol och klänning och pojkar är pojkar och skall uppfostras, för de busar.
Denna likriktning i utseende och attityd är naturligtvis inget som modevärlden anser vara intressant, och ingen annan heller, och då tar man ett kliv tillbaka till plisserad kjol och yllekappor.
Som polen eller kroatien. Och här följer inredning, livsstil och trädgård. Och i detta finns naturligtvis en större skillnad emellan hög och låg, rik och fattig. Elit och proletariat. Och detta är en helt riktig samhällsutveckling i ett perspektiv av enkla, amatöristiska lösningar. Och när vi idag ser spanien forsa förbi i ekologiska rågor får vi anse oss vara kuseinen från landet i många om inte alla debatter, men vi har åtminstone uppnått de fasta värdena där kvinna är kvinna och man är man. Enligt ett föråldrat koncept från östeuropa, ryssland eller latinamerika.
Så kan det gå när grannen får råda. När man avsäger sig proffesionalism och anser att igenkännadet är att prioritera framför utveckling.
