Alla trodde ju att nu när hammarkullens dominanta befolkningsgrupp fått respons så skulle det bli andra bullar i latinamerika. Miljön skulle få sig ett lyft, en ansiktslyftning istället för en kladd av billig hudlotion. Alla trodde att pappret skulle bli knäckfrågan, och nu skulle det vara slut med skövling av regnskogar, nu skulle kåkstäder saneras och nu skulle barn och kvinnor upprättas. Och vi väntade och vi väntade. Och jag åkte till östeuropa för nu tänkte jag att nu skall denna politska elit verkligen städa och göra rent hus i sin världsdel, där CIA har varit och knarkkartellerna, kokainet skulle det vara slut med, och i östeuropa läser vi franska tidningar på nätet och en ny kandidat till presidentposten i Chile och nu tänkte vi, nu blir det verkligen en korrekt politisk debatt om mexicos fiskvatten, den utfiskade mexico bay måste få upprättelse och medvetenheten måste äntligen segra.
Varför har man annars varit i sverige, detta kalla land i över trettio år om man inte har en ambition att resa sig ur Tvsoffan och vispa undan ölburkarna slå näven i bordet och säga.
Jag är en fri och självständig individ med höga ideal. Jag har en moral. Men det kom aldrig. Och ökenspridningen. Vi trodde att de varmaste, mest extrema klimaten skulle vara en lagom utmaning för dessa machomän. Men se miljöförstöringen är värre än någonsin. Den ekonomiska situationen gör att kvinnor och barn har det sämre än någonsin.
Kampen för sina rättigheter, vart tog den vägen. Och den militanta miljörörelsen hade väl varit på sin plats att lära av dessa strategier. Kunskap, information på basnivå och information på toppnivå. En medvetenhet. En stategisk informationskampanj enligt maoistiska förtecken, där den kollektiva kunskapen ger ett strategiskt och långsiktigt utvecklande av de rätta tankarna. Vi trodde de hade lärt och alla anhängare, de lojala stöttepelarna likt islams fem pelare. Bönen allmosan, vallfärden, boken och guden. Det kanske hade varit en väg till latinamerikas uppgång. Kampen för en rättvisare värld, där amerikanska plastdockor inte har tillträde. De blonda och blåögda idealen som kineska barn tillverkar under omänskliga arbetsvillkor för att familjen skall överleva i en hård och kall värld. Som en kinesrestaturang i storbildsformat.
En plasma så vi, en skinnsoffa såg vi och en broderad säl på en tavla i ett vardagsrum. Men var det rent. Hjälpligt städat och listerna var dammiga. Vi har landat sa örnen av plast som man köpt på impuls på en lokal loppmarknad. En kul grej faktiskt. Att dra ut bord på gården och sälja av källaren. Det var kul faktiskt. Kul att tjäna pengar.
Eller vattenkriget. Det var kul faktiskt. I ett globalt perspektiv att kasta vatten ur petflaskor på göteborgs gator. De vill vi gärna se i repris. 2006 och framåt. Ett vattenkrig på gator och torg. Det är medvetet och alternativt. Lite militant faktiskt. Och miljövänligt. Det var rent färskvatten, eller sötvatten kan man också kalla det. men det var rent i göteborg.
Vi har rent vatten i kranarna i sverige och detta är en modell för livskvalitet. Att ha en kran och ha rent vatten som man kan kasta på varandra i ett vattenrkig. För att glömma den hårda kalla vardagen. Man kan tänka tillbaka framför plasman 52 tum på sommaren då man hade vattenkrig.
Man kan vara lite alternativ ibland, som en plastdocka tillverkad i kina. Blond och blåögd med korta ben. Det är gulligt. Och ett stort hår så man ser liten ut det funkar bra till de råttätna jeansen och skitiga tygskorna med två olika snören, och veronica maggio snyltar fram jag kommer. Med spänd hals och dålig artikulation, men hon sjunger jazz och funk.
Den bruden har verkligen tagit improviserad jazz till en helt egen nivå. Går igenom vallen, krossar befintliga strukturer och är verkligen innovativ. Och i göteborg av alla platser. Sveriges framsida, där man har färskvatten i kranarna och naturskyddade skogsområden i som man kan köra motocross i eller ha överlevnadsläger med motorsåg. Storstilat. Det är verkligen stilfullt. Innovativ. Man förstår verkligen medvetenhetens vingslag, och den glokala kursplanen med eget komponerat material i förortens folkhögskola, där man utbildar journalister som skriver sånt som folk vill läsa. Där är man medveten. Där arbetar man frontat lokal och global nivå för medvetenheten. Att rättvisan kan ha olika glasögon. Minst två par som man fått eller snott hos en granne. Två par glasögon, vilket innebär att man kan se saken från två håll. Det är medvetet och stilfullt och kul faktiskt. Ett innerum och ett uterum. Det regnar. Det är en tråkig dag. då tar man fram sina minnen. Loppmarknaden eller vattenkriget. Båda medvetna aktiviteter som ger ryggrad åt den kulturella verksamheten. Imponerande och kul faktiskt.
Och egen information. Man har en egen information, lite speciell för man har egna behov av information. En slags egen verklighet. En information som är mångfaldig och platsar i det mångkulturella landskapet. En pöl, en översvämning i tvättstugan, en läckande kran och med fjärilseffekten blir detta en flodväg i thailand. Det är information i påverkans högborg. Då påverkar man utan ord. Utan språkliga konventioner. Detta skall inte ses som förfall eller vandalisering. Det är en medveten politik för bättre livsvillkor i indianreservaten i latinamerika. Så att de får bada, eller brasilien därvar det översvämning och barnen kunde inte simma. Men det var kul med vattenkriget i göteborg som en postitiv vändning på taskiga odds. Och varför var det översvämning i brasilien. Det regnar varje år i brasilien men helt plötsligt var det översvämning och alla ickesimkunniga fick varsin brädbit att klamra sig fast vid, för att se hur länge de orkade. Och lite till och lite till. Kämpande människor. För sina livsvillkor. Och medborgarna i välfärdssamhället sverige hade vattenkrig och loppmarknad, eller luskrig och vattenmarknad. Som venedig. Där har man vatten. Karnevalen i venedig. Med masker och dräkter och vagnar med fyra hjul och gulddekor. Som ett renessanspalats. Vad avundsjuk jag blir.
