Det finns en frysfabrik i brålanda. Man har specialiserat sig på frysta ärtor. Och i sekundärsektorn finns det ärttröskor och kontraktsodling av ärtor.
Frysteknik och rationalisering av hemarbetet, detta sätter igång tankar hos mig. Här finns en potential.
I brålanda finns ett vandrahem, en frysfabrik och odlingsbar mark. Jag kan tänka mig två produktlinjer i detta.
Daghemmet eller kamratgruppen åker till brålanda, och lägger sig en vecka på vandrarhemmet. Föräldrarna plockar upp ett par hinkar ekologiskt odlade jordgubbar, emedan barnen går på pedagogiska promenader i området och skaffar sig en kunskap om landsbygden och glesbygdens problematik. Och så lämnar man in jordgubbarna för professionell frysning och kanske man kan ha en egendesignad etikett eller påse. När hösten kommer öppnar man frysen och minns brålanda och det ekologiska jordgubbslandet och får en helt annan attityd till matlagning.
Kanske man kan kombinera med att man pallrar sig iväg till apoteket och hämtar broschyren om vitaminer och mineraler. Där står tydligt och klart varför man äter. Varför man behöver olika vitaminer och i vilka födoämnen dessa finns. Det är intressant faktiskt.
Eller som jag, en modern och rationaliserad vegetarian, som indelar födoämnen efter färg. Röd mat, gul mat, vit mat osv.
Så kan jag åka till brålanda frysfabrik och köpa upp ett lager med röda påsar, gula påsar och gröna påsar. Med stora bokstäver förpackningsdag och bäst före dag, och nu spar jag tid. Frysen är färgkodad och sorterad, och det är överskådligt och lättstädat. Och vem vet kanske jag kan få tid att gå på en kvällskurs i spanska, för att senare kunna ta en bussresa om ett år till Andalusien och studera arabisk arkitektur, moriska borgar.
Jag har nu uppnått en ny energinivå genom min rationalisering av födoämnen, lite nyttigare, lite meningsfullare och har kraft att ta tagi i allehanda vardagssysslor. Och slipper kollapsen.
Detta utesluter inte kulturhistorisk mattradition. Man kan äta en söndagmiddag med slottstek och vinbärsgele, men inte varje dag.
I studerandet av konsumtionsmönster, så har vi i sverige en förkärlek för korgen, lådan med osorterade varor, fabriksförsäljning. Vi har en kärlek till tag tre och betala för två. Vi vill gärna handla på lite annorlunda sätt. Gårdsbutiken eller det stora varuhuset.
Och frysfabriken toppfrys i brålanda, med ärtor som produkt. Jag ser här två odlingslinjer och professionell frysteknik. Ekologiskt eller tillvaratagande av säsongsbaserade frukt och grönt. Designad påse eller storpack.
Jag tycker att frysfabriken är intressant. Och ser många linjer, produktionsspår i detta.
Allt från daghemmet myrans jordgubbsskörd 2012 till den färgkodade grönsaksblandningen. Och sedan så drar jag paralleller till österlens äppelodling där man kan lämna in sina äpplen till musteriet och får en egen etikett på flaskan med äppelmusten.
Jag är ingen vän av apelsinjuice. Men om jag under december kunde frysa in min citrusjuice som jag själv blandat. Apelsiner, lime, citron och grapefrukt och stoppa i frysen så skulle jag nog dricka apelsinjuice under den mörka årstiden och få c-vitaminer för att undvika förkylningar. Det skulle jag nog.
Och nu kunde jag kolla upp så att jag inte får benskörhet, nattblindhet eller uttorkad hy runt ögonen. Detta är tecken på brister i mathållningen och kan leda till bristsjukdomar.
Och det är inte samma sak som:
”hon lagar så god mat” eller att äta som umgänge. Det är ett hälsoproblem som undanröjs med fart och fläkt och det går som en dans.
