tisdag 17 januari 2012

mina ringar är symboler….

Det finns ett lagförslag att förbjuda den heltäckande slöjan för muslimska kvinnan, och jag kan inte all turer i den debatten. Jag har inte följt debatten och kan alla argument för och emot.

Men jag vill tillföra följande argument.

När jag reste i östeuropa, under ett år hade jag fyra ringar inköpta i skåne av skånska silversmeder. Dessa ringar var för mig tydliga och privata symboler för sverige.

I dessa ringar finns tankar som österlen, vajande sädesfält, havet, svenskt konsthantverk och svensk företagsamhet.minnen från sverige.

Sverige har en annan tradition än östeuropa. Vi har haft en ”womens liberation” vi har lagstiftning om jämställdhet och en lagstiftning emot diskriminering. Och för mig betyder svenskt konsthantverk, stolta människor som respekteras för sin kunskap och sin formgivning, och detta oberoende av genusordning.

Och hade man försökt att förbkuda mig att bära mina svenska ringar med förklaring att nu var det ett annat land som gällde. Jag lovar, jag hade blivit en enmansarmé.

När jag reser i ett främmande land är det för att få en förståelse för hur samhället är uppbyggt. Vilka värderingar och åsikter som finns i samhället och hur man löser olika samhälleliga problem, detta är inte samma sak som att bestämma hur individen skall vara klädd.

Min fundering i detta, beträffande muslimska kvinnor som inte har haft en västerländsk historia, att de stängs ute från utbildningssituationer, eller avstår från dessa då de känner sig exponerade. Västerlandet och den muslimska världen har helt olika signalsystem beträffande spelet emellan könen, och det krävs en stor kunskap om detta.

Jag förstår inte diskussionen. Sverige har alltid haft rykte om sig att kunna skapa förtroende och utveckla marginaliserade grupper. Minoriteter, autistiska barn, psykotiska eller krigsskadade familjer och helt plötsligt klampar man in i en religiös restriktion och hävdar att man gör det för individens bästa. Det är oerhört.

All anpassning måste ske i en anda av från det kända till det okända och det måste ske i förtroende. Muslimska kvinnor måste känna sig respekterade oberoende av sin klädedräkt och sin historiska bakgrund.

Jag finner debatten absurd. Vi måste ta tillvara dessa kvinnor erfarenhet för att lära oss mer om hur världen är beskaffad, och det gör man inte genom att lagstifta om kläderna. Prata med dem. De kan prata.