jag ska börja med en ny teknik
att i några få rader skissa ett fenomen, en känsla ett skede, vi kan kalla det vykort.
skissartade gestaltningar som får läsaren att betrakta, fundera och bygga upp fantasislott runt skissen.
Vykort från gatan
Stolen är blå som damen i affären sitter på, vattenpölen har torkat nu.
Bilen bara stod där som en rosa karamell och bredvid stod en liten flicka i kappa en röd kappa och mamman tittade i skyltfönstret
Man stressar fram i flödet av trafik, bussen svänger kort och cykeln har ingen naturlig plats i filen.
Bilar kör fram i natten man ser dem inte man anar när två ögon stirrar från sidan på bussen som stannat för att plocka upp två vinddrivna existenser och metron, underjorden denna lysande mask som för en fram i natten där ljusen dansar i nattens malande ström av spårvagnsskrammel
så blir allt tyst. Klockan är natt och bussen i garaget
blomman var det enda jag kunde relatera till. Mitt i rondellen fanns hon som en protest för allt det växande som inte fanns i närheten. Bara teknik och signaler, jag såg på blomman som flämtade och tänkte var är stadens puls.
Hur ser det ut när staden vaknar. Är det mörker eller ljusnar det. har man trätofflor eller stilettklackar på fötterna när man smattrar in på caféet för att få dagens första espresso i en liten kopp med ett brett leende.
Jag bara stod i gathörnet som en avdankad fallen ängel och tänkte detta är jag. Det här är som mitt ruttna liv. Vi äro ett gathörnet och jag.
Ibland känner man. OK nu är det så här att äter du upp mig gatjävel så äter jag upp papperskorgen. Man känner att man måste sätta gränsen stensnävt. Annars flyter man bara med längre och längre in i stadens mysterier, förtrollningar, återvändsgränder, mystiska dörrar och kärleken bakom hörnet.
Det regnar i gatan slår det liksom upp droppar och dansar i luften och bilarna är liksom ruggigare än duvan som sitter och lurar under taket, väntande på uppehåll. Men regent dansar i gatan och vattnet är liksom stoppande för hjulet i bilens passerande, blinkande ström. Nu är det grönt. Nu får vi gå.
Färgerna i staden är olika efter humör, ibland ser man bara blått och ibland ser man bara rött. De finns där hela tiden men man ser olika. Grannen säger att det beror på hur man vaknar ,på örat eller på näsan. Och det tror jag på. Om man har glömt borstat tänderna är allt grått.
