Vad ska vi ha svenska journalister till? Dagstidningar och kvällstidningar. De kan ju ingenting.
Skall vi ha tidningspappret att slå in porslin och glas när vi flyttar. Är det därför vi har byggt upp en mediavärld.
I japan har man lärt apor att känna igen ordgrupper, så får de äpplen och det tycker de är gott. Är apan hungrig känner han igen fler ordgrupper. Så pekar han på den ordgruppen då ledaren säger ett ljud och får ett äpple. Är detta trenden i svensk journalistik.
Man bygger upp artiklar som om det vore ordgrupper, får man äpplen då eller?
Det är inga källhänvisningar, often en endimensionell analys. Det är oftast enbart en aspekt som framkommer. Och man hävdar att man ger folk det de vill ha. Vad ska vi ha den typen av verklighet till. Och vad ska vi med den observatören av verkligheten som tycker så till, resereportage skrivs av sextonåringar för att deras föräldrar kommer från landet, vad käckt.
Min hund är född i ludvika, så jag kan åka till ludvika och skriva reportage. Jag är kvalificerad eftersom jag har anknytning till ludvika genom hunden. Då är vi på katrineholmskuriren, eller GP. Där får de stora reportrarna stå tillbaka för att man känner redaktionen och det tycker man är bra. Man kan lämna inte en korg äpplen och så skriver de att dahlström varit ute på facebook, retas lite att han är kontrollerad. Skjutjärnsreportern i blond hästsvans har gjort ett avslöjande reportage om en lokalpolitikers telefonvanor. Att katrineholms ekonomi är pedantskött, att den kommunala servicen är svensk standard och att man förvaltar kommuninvånarnas skattepengar på ett fördömligt sätt, det förstår inte denna journalist. Hennes kunskap om samhällets uppbyggnad är inte tillräckligt stor. Annars skulle hon inte ha skrivit som hon gjorde.
Vad ska vi med svenska journalister till. Är hon vacker? Och vem avgör detta? Armani skulle aldrig anställa henne för att visa kläder. Det är referensen på skönhet i västvärlden. Och där platsar inte svenska journalister. Varken herrar eller damer. Aalltså får man lita till andra kvaliteter. Och detta borde vara observationen av verkligheten, och nu förstår alla att det är ett logiskt tankefel här.
Frågan som journalisten skulle ha ställt är vems verklighet, och nu kommer tystnaden. Nu går vi in i korridoren tyst diplomati.
Vems verklighet skall journalisten beskriva. Är det sin egen vardag, är det vännernas bekymmer, är det ett genomsnitt av prenumeranterna eller är det maktens verklighet.
Och för att beskriva en verklighet som prenumeranterna, läskretsen vill ha måste man förstå den verklighet som dessa människor lever i. man måste förstå hur deras livsrum är beskaffat, detta kallas allmänbildning. Dagisfröken i katrineholm känner barnens livsrum. Hon vet exakt hur valserna går i hemmet. Vilak som har rutiner och vilka som gör dom de vill. Vilka som har sagoböcker i hyllan och vilka som ser på aktionfilmer. Och dagisfröken behöver inte göra hembesök. Det vet hon, hon är kompetent. Och hon kan föra ett samtal på den nivå som föräldrar och barn behöver. Och kommunpolitiker i katrineholm har folkets förtroende, det ser man och det förstår man. Och han vet exkat vad folk, barn unga och gamla vill ha. Och vad de behöver och vilke prioritet olika verksamheter skall ha. Det förstår man.
Men vad ska man ha journalisterna till? De som skulle ge det folk ville läsa. Om dagisfröken är bekant med dahlström är facebook inte intressant. Om dagisfröken inte känner dahlström är facebook itne intressant. Och detta stod på förstasidan en vanlig dag. denna artikel vilar i ett privatsamtal. Detta är en följd av ett privat samtalsom journalisten har haft, inte med dahlström utan med en vän, och denna facebookhype ger artikeln den utformning den faktiskt har. Hon har ett annat syfte med artikel än det som står. Den är utformad för en särskild utvald person. Och vad ska vi ha den typen av journalistik till. Ge bruden äpplen? Och en kamera så kan hon ta lite kort och göra ett digitalt album till facebooksidan. Skriva kan hon definitivt inte.
Skjutjärnsreportern i USA var en fruktad herre. Watergateskandalen. Vietnamkriget var de stora frågorna som avhandlades i amerikansk press. Och där var man noga med faktagranskning och källhänvisning. Det var avlyssning av telefoner som avslöjade watergateskandalen och president nixon, världens mäktigaste man behandlades som en nickedocka. En plastdocka med blont hår och blå ögon. Journalisten kan vara en mäktig person, men makten har två sidor och man kan lätt bli ett lyteskomiskt inslag i dagsprogrammet. Vem har sagt skuggmarionetter. Jag läste detta på DN:s politiska debattsida i socialdemokraternas nya ledare. Skuggmarionetter. Det finns en slags dockteater i asien där man spelar med stavdockor och marionetter kanske bakom ett skynke med en lampa. Ville man i denna artikel påpeka att partiet var en dockteater. Och vems åsikt företräder man då? Vems verklighet beskriver man då? Man skärpte plötsligt till sig ibland reklamannonser, matrecept och sudokon. Färgglada bilder och glättiga annonser. Helt plötsligt skulle man provocera och verka medveten och drar till med skuggmarionetter. Man har suttit många år nu och låtit fingrarna spela rytmiskt över tangentbordet, och sagt det blir som det blir. Jag är så impulsiv, och helt plötsligt skulle man inta en medveten position i det offentliga samtalet. Och detta gör man genom att hänvisa till en kulturform på Bali. Jag finner ordvalet löjeväckande och inte särskilt provocerande. En politisk skribent har en helt annan uppgift. Kanske man skall inta en mer analytisk arbetsmodell och se hur politiska beslut påverkar läsaren i första steget, andra steget och i framtiden. Vad innebär en socialdemokratisk omdaning i ideologin för läsaren. Hur påverkar den nya ledaren sveriges roll i EU. Hur kan sverige göra sin röst hörd genom den nya ledaren, och vad vill vi att eu skall veta om sverige. Att svenska folket inte vet att det är skogens år. Att svenska folket tror att genom att lägga gamla dagstidning i återvinningscontainern så sparar vi miljön. Att en tidning läses i princip av en och en halv läsare. Att svenska dagstidningar har tvbilagan på torsdagar. Vad vill läsaren att EUparlamentet skall veta om sverige. Det står på den digitala förstasidan på svenska men man kan översätt rubriken till i stort sett alla språk. Internet är ett globalt media. Och det finns ett yrke som heter mediabevakare. Informatiken på universitetet har särskilda kurser i mediabevkaning som mått på olika fenomen i samhället. På lokalnivå och på riksnivå. Om detta vet katrineholmskuriren intet. Därför hon inte kan se dem, och då finns de inte. Detta är hennes verklighet. Denna kvinna skulle aldrig använda ordet som skuggmarinetter i en politisk artikel, hon har aldrig sett en skuggteater alltså finns den inte. Och denna kvinna har medarbetare i närområdet som tipsar i metropolen katrineholm. Och detta ligger på internet och kan läsas av skjutjärnsreporterna i chicago, som ha en kompis vars fru är dagisfröken. Det kan hända. Och man tycker det är intressant med svensk och framför allt dansk barnomsorg för dessa har världsrykte. Ett pedagogiskt världsrykte hur man behandlar handikappade barn, annorlunda barn, vegeterianer och religiösa minoriteter, hur man klarar av att integrera och introducera annorlunda grupper i dessa samhällen så att de förstår och känner tillit till det nya samhället. Detta är imponerande, och för framtiden ett mycket viktigt arbete. Man undviker kravaller, rasism och hets mot folkgrupp och detta tycker man är så intressant i andra världsdelar och om detta vet journalisten i katrineholsmkuriren inte ett enda dugg. Vad ska vi ha svensk journalistik till. Jag har fått fyra kameror stulna ur mitt hem och ur min privata väska. Ge dem till journalisterna de kan låna samma och så kan de ta bilder av datorn från olika vinklar och lägga upp en sida på facebook så ha de nått sin fulländning. Skarpt. Så skriver man inte. Hur ser befolkningens sammansättning ut i katrineholm. Vad vet man om de nya svenskarna och deras kontaktnät. Så fort det är muslimer har de ett gigantiskt kontaktnät. De kan plocka fram vilken information som helst bara genom att knäppa med fingrarna. Katrineholmskuriren. Respektlöst och obildat. Och så diskriminerar man de somaliska kvinnorna i tidningen, och man är så korkad att man inte ens vet om att man gör det. Och detta skall man ha svenskt presstöd för. Oanständigt. man kanske kan söka anställning på en herrtidning istället och skriva reportage med insinuationer, undermeningar och dialektala skämt på menyn.
För det är ju så att de fem sörmländska lokaltidningarna har legat under den internationella luppen länge, och så ville man ha en objektiv bedömning av en som är läs. Och skrivkunnig, och så fick man det. och de insinuationer och de lokala ordföljder och de halvkvädna visor som beskrivs i dessa tidningar, dialektala uttalanden kan diskuteras i ett informationssammanhang i den mångkulturella befolkningen. Och jag tackar sömlands journalistkår för visat intresse. Spanien, Frankrike, småländska vandrarhem listan kan göras lång. Det är ju alltid bra att ha ett ansikte för den internationella kritiken som sörmlands journalister får utstå. Sörmalands fem lokaltidningar skall omorganiseras och journalisterna skall utbildas i seriös faktagranskning, informationsbearbetnming. Att rota i min resväska och prova mina kläder har inget med journalistik att göra. Diskriminering ingår inte i journalistens arbetsuppgifter. Och katrineholmskuriren är en symbol för svensk dålig journalistik, över hela världen. Och det är inte jag som sett till detta. Jag lever i ett annat informationsflöde än det svenska.
