jag läste i någon av de stora drakarna dagarna runt nyår om kumlabunkern. han sitter ju där, han anna linds mördare. med utländsk bakgrund.
jag finner det märkligt. när jag reste genom hela östeuropa frågade jag många människor om de hade en politisk åsikt eller tradition. svaret blev nekande. man hade ingen politisk tradition.
och ändå kan man vid ankomsten till Sverige ge sig rätten att påverka. man kan till och med gå in i svensk utrikespolitik och göra en representant, en ung kvinna ansvarig för världens situation. jag finner detta märkligt.
man tycker ju att denna man och hans vänner skulle vara med inriktade på sitt eget lans utrikesrelationer, eller mer specifika frågor i sitt eget land. klimatfrågor, jämställdhetsfrågor och utbildningsfrågor. kanske sjukvårdsfrågor.
denna grupp får liksom ett utanförskap genom sin nyfikenhet och framför allt sin pratsamhet. man verbaliserar mycket och analyserar enskilda individer och kollar upp/checking up olika sk fakta. alkoholvanor, rökvanor och bankkonton.
jag finner det märkligt att man ger sig sådana friheter i främmande land. man kallar det organisering. det finns ingen frihet att utöva dessa verksamheter. det finns bara agerande och konsekvenser. och det finns bevisligen ingen politisk tradition. då använder vi kulturell tradition. för att påverka.
