På bussen från brålanda till vänerborg funderar man på kollektivtrafikens beskaffande. För mig är det en självklarhet att man har en kollektivtrafik som är ett värdigt alternativ till bilen i stad och i glesbygd.
I göteborg infördes terminskort för skolungdomar ganska sent in förhållande till andra kommuner, och vad detta beror på kan man enbart ha aspekter på, i det privata samtalet. Skolan var statlig och lokaltrafiken var kommunal. Vilket innebar att pengar överfördes från den statliga budgeten till en kommunal budget, och detta kom resenärer till godo.
Tider förändras och skolan blir kommunal och varför skall skolan vara kommunal? Man ville ha lokala läroplaner och kursplaner, och detta i en tid som universitetsstudier skall standardiseras i hel europa för att eleverna skall vara flyttbara. Ersmusstipendiet infördes. Och tyvärr de skolor som hävdat sin lokala kursplans suveränitet halkar utanför denna struktur. Dessa elever har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen.
Svenska skolan är i kris. På tio år har betygen som är det mått världen har på kunskap rasat så att dessa elever inte klarar av en normal universitetsundervisning.
Och kollektivtrafiken i de olika regionerna är allt annat än rättvist. Södermanlands länstrafik är toppklass. Man bytte ut alla bussar samtidigt och barnvagnar eller resväskor har samma prioritet som en skolungdom. Det är ett värdigt alternativ till privatbilismen.
Politiker idag lyssnar på signaler från väljarna och från marknaden, och marknaden har överblick framförhållning, och medborgarna tycker saker och lever i nuet. Det verkar impulsivt och oövertänkt de folkliga aktioner som dagens politiska struktur innehåller. Och internationellt i europa får sverige ett litet löjligt intryck. Och detta får vi leva med.
Vi lever i en tid av brytning.
Sverige har en historia som följer övriga europa, men inte afrika och inte latinamerika och inte asien. Vi har haft ett starkt motstånd emot statusjakt och prylhets, som invandrargrupper inte haft. Och detta leder till olika värderingar, bedömningar om vad som är status.
Sverige liksom övriga europa har haft en jämställdhetsdebatt och en kvinnorörelse som inte övriga världen haft. Och detta enligt demokratiska rättigheter. Man har rätt till sin egen ekonomi, sin egens kropp och sin egen utbildning, val av yrke och barnantal. Detta är inte en självklarhet i afrika, latinamerika och asien.
Och vi har svenska kvinnor som ger upp sin självständighet, man förändrar sin kropp för att behaga, man ger upp sin utbildning, sitt språk och sina livsvillkor för att följa mannens kulturella mönster, och utomlands skrattar man åt oss.
Och man funderar, liksom jag, i vad bestod den där kampen om självständighet som gjorde att du flydde. Hur definierar man självständighet när man ger sig på ursprungsbefolkningen i det nya landet, språk och personlighet skall anpassas efter mannens kulturella regler. Och invandrargrupper hävdar att deras kultur skall betalas av skattepengar, och vi ska spela enkla handtrummor och dansa afrikanskt och salsa. Och detta begränsar den svenska kulturens utveckling. Och hur kan man hävda detta i en demokrati. Och hur kan svenska människor acceptera att underskatta sin egen kultur till fördel för en primitivare kulturyttring.
Om man tittar historiskt, politiskt och socialt så har vi redan klarat av dessa hierarkiska system som invandrarkulturerna påvisar som sin personlighet. Och varför skall vi återgå till ett lägre stadie i utvecklingen? Och när man diskuterar detta utomlands så förstår man att den svenska kvinnan inte är riktigt med i debatten. Hon anses som ett våp utan hjärna, och hon trivs med detta. Att uppge sin självständighet, och ingår i en stereotyp massa som anser det jobbigt att behöva tänka och använda hjärnan och konklusionen i detta är att hon föredrar att använda ett parti som sitter sextio till sjuttio centimeter nedanför halsen. Då slipper hon tänka på sin egen självständighet. Sina egna kulturella kläder och sina danser, berättelser, sin historia och sitt kulturella arv. Hon blir något annat.
Och så hamnar vi i malmö. De våldsamma staden. Där dessa stereotypa kvinnor, en produkt av lokala läroplaner och kursplaner samt enkla, standardiserade kläder skall yrkesarbeta, eftersom de inte klarar av att studera.
Och när dessa kvinnor kommer i mer sofistikerade miljöer, med sin erfarenhet av lokala kursplaner och tvärsäkra åsikter om hur man ska bete sig, så är detta inte ett beteende som europa delar. Det avviker. Att man på trestjärniga hotell, fyrstjärniga hotell utan betänkligheter ramlar in med sitt blonderade hår och tygskor. Att detta hår är oklippt och vanvårdat. Det ser man inte för man har aldrig fått lära sig vad som krävs i ett internationellt sammanhang, i europa.
Och europa är inte mexico, europa är inte gambia eller kina. Och på ett hotell i europa förväntas det att man skall klara av de europeiska klädkoderna. Och gör man inte det förstår folk att man inte hör dit. Att man är lite efter i utvecklingen.
Och man tycker om invandrare. Men vad hjälper det på ett hotell i saragozza, om du tyckte om en invandrare i Möllevången, malmö.
Och man skall hjälpa invandrare så de ska vara som sitt hemland och om någon ifrågasätter eller avstår från detta är den dum och ska diskrimineras. Men vad flydde de ifrån. Var det inte rätten till att välja. Rätten till att avstå, rätten till en egen åsikt. Och detta funderar vi på i belgien, spanien, italien och frankrike. Och vi undrar hur det står till i hjärnan på den personal som arbetar i jämlikhetens, demokratins sverige. Och vi får inte ihop ekvationen.
Och något man känner igen? Vad är det? och då ska jag också göra så? Men var är din självständighet? Och man får inte säga till? Men var är sin självständighet? Och man ser svenskar i bryssel och frågar: är du född dum eller?
Och man diskriminerar, och förstår inte att man riskerar något? Man riskerar sin demokrati? Man riskerar sin självständighet? Man är för endimensionell för att leva i ett fritt land. kollektivtrafik, lokala kursplaner. Man stjälper sig själv, och man fattar inte detta. Man kände inte till. Man är politiskt medveten.
Och man frågar sig hur denna omtyckande av invandrare är beskaffad, genom att laga sönder mina tänder på tandläkarhögskolan? Hur hjälper man en invandrare då? Eller att jag skall få mindre ersättning från försäkringskassan? Hur hjälper man en invandrare då, i en demokrati, i ett självständighetens land?
Och hur påverkar man genom att inte köpa kläder, utan att hämta dem i återvinningscontainern? Hur påverkar man barnarbete, ekologiskt odlade naturmaterial genom att rota i min resväska och var är demokratin om man inte får säga till, ha en åsikt eller avstå från en bekantskap.
Diktaturen fostrar, oavsett om det är fascistisk eller kommunistisk, och detta har europa sett nu, gapande.
Malmöborna. Spottande eller snattande, ingen är förvånad över våldsamheterna i malmö. De lokala kursplanerna kanske skulle utformas mer efter mänskliga rättigheter än efter utomeuropeiska gruppers privilegier. Och nu skall jag till belgien, bryssel. I belgien pratar man franska, och då gör jag det med. I belgien.
och vi betalr inte för dåliga tjänster i sverige. och vi har inga kulturella och politiska aspekter i arbetsmarknaden i sverige. och svenska stereotypa kvinnor utan egen åsikt får gärna vara såp men försök inte påverka mig. det gör man inte i en demokrati. man förväntas känna till sina rättigheter och skyldigheter, och som god medborgare, vilket är daghemmets huvudfunktion så främjar man samhällets utveckling. och detta är inte samma sak som att arbeta outbildad i främmande land. det främjar inte samhällets utveckling om man betänker
kvalitet
effektivitet
anpassning. och är man så beskaffad att man går igång på att en människa besöker ett bibliotek, så att man spottar på den personen, skall man ha kraftfull gränssättning. svenska kvinnor anses vara töntiga, och malmö toppar den innelistan. internationellt.
