Socialdemokraternas partiledare har avgått. Och man kan se detta i ett perspektiv av förtroendekris eller i ett perspektiv av nydaning.
Och kanske siktar den slutade ledaren på en karriär i Bryssel. Belgien är ett fantastiskt vackert land och intressant ur många aspekter. Språkligt och hur man hanterar information. Här vet man allt. Och här har jag rest runt, träffat medarbetare till olika länders politiker, journalister och diskuterat invandrarfrågor, diskriminering, kvinnofrågor och miljöfrågor.
Det finns en hög nivå av allmänbildning i landet och genom sin multi lingualitet har man ett kontaktnät som ger en jämförelse.
Socialdemokratin som den utformats i sverige har varit ett konkretiserande. Man har betonat konkreta frågor och handlingsplaner framför ideologiska spörsmål. Och detta var säkert nödvändigt med tanke på sveriges roll i europa. Man intog den linjen framför att helt gå upp i eu-debatten. Men jag tror att man måste kliva ur de lokala träskorna och se den arbetarorienterade, reformistiska politiken i ett europeiskt sammanhang. Se mellankrigstidens och efterkrigstidens handlingsprogram i ett nytt ljus. Vad innebar den solidariska lönepolitiken, vad innebar alva myrdals sociala ingenjörskonst i ett internationellt sammanhang. Hur har de internationella relationerna förändrats. Arbetskraftens sammansättning i dag har en helt annan uppbyggnad än då men ideologin är den samma. Skall den offentliga sektorn förändras, eller skall ideologin förändras?
Och jag tror att man skulle vinna på att förstå att ideologin, visionen är den samma nu som då, arbetskraftens sammansättning har förändrats och anpassningen bör ske i ett perspektiv av detta. Jag tror också att man bör bli mer europaorienterad. Se hur de stora städerna löser urbaniseringen. Hur de stora städerna löser massinvandringen. Legal och illegal. Och hur andra länder löser miljöfrågor och kvinnofrågor. Spaniens sätt att hantera energifrågan är annorlunda än sverige. Och socialdemokratin skulle få större handlingsutrymme om man toppstyrde partiet mer. De lokala förmågorna klarar inte alltid av situationen. Jag tänker göteborg, jag tänker malmö. Där en stor del av makten läggs på lokala förmågor. Och de har en dålig inblick i europeisk politik eftersom deras nätverk inte har kompetens och skolbildning. Utbildningen kan inte negligeras.
Vi har duktiga politiker i sverige. Och vi har journalister som är i en fas av förändring. Man vet inte om man skall vara en lokaltidning eller ett partiorgan. Man vet inte hur man skall förklara europas påverkan på det lokala samhället, och man vet inte hur stort utrymme internationella nyheterskall ha i förhållande till lokala nyheter. Kunskapen om europas länder på en bred nivå är tämligen dålig. Och man har en ny kunskap genom facebook. En fragmentarisk kunskap om lokala företeelser och individer. Men inte en övergripande kunskap om infrastrukturen. Detta är en tid då informationen är tillfällig och ytlig och tämligen ointressant. Och självklart att socialdemokratin i detta måste hitta nya aspekter och närma sig sin international.
I malmö beskrivs verkligheten som att det finns inga bostäder och det finns inga jobb.
Samtidigt som malmö är en expanderande kommun med bostadsbyggen längs hela stranden. Dock är dessa bostäder tänkta för en arbetskraft med egen ekonomi och kompetens, utbildning som större delen av malmös befolkning inte har.
Och detta för att den demografiska utvecklingen består i inflyttning i samband med malmöfestivalen av främst unga män utan arbete och utan utbildning. I malmö den våldsamma staden.
Det har havererat en lyxkryssare i den italienska arkipelagen. Jag tycker den får utgöra en illustration av malmö och göteborgs ekonomier med styrning av lokala politiker. emedan de mindre städerna och, glesbygden har sina relationer i en helt annan ordning.
Kanske jag skall resa i belgien?
