Och man ringer aina och vill ha stöd och stimulans.//polisen
Men hur ser det ut i malmö idag?
Hur är barnkulturen beskaffad? Hur är kvinnokulturen beskaffad? Eller existerar dessa två på mannens villkor?
Och möllevången, ett självutnämnt kulturellt centrum, hur ser barnkulturen ut i dessa kvarter?
Här finns folkets park, en arbetarrörelsens institution. Arbetarklassens egen nöjespark där man i staden skulle ha sina egna kulturella arrangemang. Kanske i industrialiseringens barndom. I bondesamhället var logdans en vanlig företeelse och man ville återskapa dessa danser och sammankomster i en ny skepnad. Eller teater, folklustspel som inte var opera eller balett. Och hur förvaltas denna institution av den nya befolkningen. I denna internationellt präglade miljö. Hur tar man tillvara den svenska arbetarröreksens kulturella medvetenhet, och hur presenterar man den för den internationellt orienterade invånaren.
Och vem bär ansvaret för att detta kulturarv presenteras korrekt. Kanske medborgarkontoret har ett ansvar i detta. Kanske biblioteken, biblioteken som har speciella malmörum och utbildade bibliotekarier.
Och möllevången har kulturhistoriska byggnader som bär på en historia från en annan tid. I industrialiseringens begynnelse, och vem berättar deras historia för den nyinflyttade internationella invånaren från ett annat land. Hur barnen hade det och hur kvinnorna hade det. Vem berättar den historien?
Är det personalen på medborgarkontoret med invandrarbakgrund, dem som skulle fungera som en informationslänk emellan beslutsfattare och medborgare i närområet.
I det kulturella centrumet möllevången.
Och hur förvaltas dessa byggnader för kommande generationer? Och hur intressant är hyran i det perspektivet. Detta är en kulturhistorisk miljö, som fullständigt vandaliseras och förstörs. Och statyerna tillhör det offentliga rummet. De är inte möllevångsbornas privata leksaker. Eller konstverken. De är inte där för att möllevångsbornas självutnämnda elit skall leka och hitta på. De står där i ett helt annat syfte, även om den kulturella befolkningen inte kan läsa och förstå detta, så är det så.
Och möllevångsfestivalen. Var kommer barnen in i den festivalen? Var hade de sin naturliga plats i denna kulturella manifestation?
Och företagsamheten i området. Man säljer grönsaker på torget och man säljer grönsaker i små butiker. Och detta oavsett väder och vind. En produktindelning har företagarna själv gjort. Att affärerna mer inriktar sig på rotsaker. Lök, potatis och ärtor , böner samt lite färskvaror, emedan torget säljer grönsaker och blommor.
Och vi antar att detta är områdets invånares önskan. Som utomstående kan man dock ha åsikter om arbetsvillkor. Det är tunga lyft och det är lagerkostnader i affären. För torghandlaren innebär det arbetsdagar utomhus i snålblåst, och regn samt otillräcklig avfallshatering.
Det skall vara tre containrar dagligen. En för grönsaksrester, en för papper och en för plast. Det räcker inte med en sopbil med tillhörande vakt för att torghandlarna kastar fel. det är löjligt.
Vidar borde man under den kalla årstiden ha ett tält, för att uppfylla svensk arbetsmiljölagstiftning om arbete utomhus. Detta är inte torghandlarnas ansvar att se till. Det är malmö stad som har det ansvaret, och medborgarkontoret. Vad vet de om detta? De som skulle hålla i informationen.
Man hyr en arbetsyta, hur svårt kan det vara. och det är folkets vilja att det skall finnas en torghandel, då får man som makthavare se till att lagen efterlevs, det är därför man har en maktstruktur, och detta fattar hela skåne men inte möllevången? Vems är felet?
Och nu vill fastighetsägarna göra bostadsrätter av områdets kulturhistoriska byggnader. Dessa byggnader som man klottrar ner, man vandaliserar och man förstör innergårdarna, och råttor.
Vem skall ta ansvar för sitt eget boende i en demokrati? Vem skall se till att den svenska arbetarkulturen återberättas korrekt för kommande generationer?
Och vem skall se till att barnen får sitt kulturbehov relevant.
Hur ser leksakerna ut i de främmande kulturernas representanters hem. Hur ser de främmande kulturernas barnkulturer ut. Och vem skall tillvarata deras intressen?
Vi har kommunala daghem med utbildad förskollärare. Och vi har barnbibliotekarien som har en utbildning. Och vi har den självutnämnda kultureliten på möllevången som har sin egen definition på kultur, barn och barnslig. Och ingen är intresserad.
Malmö är en våldsam stad, och man ringer aina för råd och stimulanspaket. Hur leker barnen från frän främmande kulturer? Vem har ansvar för deras lekar och för deras kulturella inblick i det svenska samhället? Och vilken bild ger man dessa barn i Rosengård, i möllevången?
Hur tar man tillvara deras behov av egen tid, egen lek, frågor och hur hanterar man deras livsrum?
Och dessa representanter från främmande kulturer som anser sig vara världsförbättrare, genom att skapa stereotyper av svenska flickor. Lufsenoverall, eller trasiga jeans och blond och outbildad. Som klichéer vandrar de runt på de nedskräpade gatorna i möllevången, traksar förbi de nedklottrade fasaderna och går sexigt förbi de överfulla återvinningsstationerna. Köper ett par tomater på torget och är kontrollerad. I sitt eget land, ursprungsbefolkning.
Och FN:s konventioner existerar inte här. Och barnkonventionen existerar inte här. Man är internationellt orienterad och har sin kultur.
Är du ledsen? Blev det för svårt? Klarar du inte av situationen?
Och med detta magplask av ett odefinierat mångkulturellt samhälle som enbart drivs av impulser och trots så finner man.
Att annorstädes uppdaterar man klädedräkten utifrån allmogens ideal. Man utgår från folkdräkter, folkmusik och allmogens arkitektur och målningar på snickerier och finner nya former och uttryck för kläder och ting. Detta kan man nu söka stipendier för, och det gör man. Eftersom man har ett kulturarv att förvalta.
Och man skulle önska att den manliga delen av de internationellt orienterade kulturrepresentanter kunde lära sig att definiera kultur. Läsa igenom kulturpolitiska beslut och finna att kultur är inte detsamma som gratis boende och markservice, gentemot sexuella tjänster. Det är prostitution. Och med eller utan trumma. Ingen är intresserad. Det är för låg nivå. Eller att grilla korv i kulturlokalen på skattebetalarnas pengar är inte kultur. Det är tiggeri. Och ingen är intresserad.
Vilken kulturell representant från den internationella sfären ger sig i kast med iraks folkliga klädedräkt. Kulturella byggnader och produktionssystem genom historien. Vem presenterar iraks folkliga historia genom att beskriva dräkthistorien från stad och land, olika regioner i detta land. detta muslimska land som också har en tradition, en kultur som attackeras och är på väg att försvinna. Att hjälpa varandra, att vara lojal.
Diskussionerna i detta område är av sådan karaktär, så låg nivå och så fullständigt avsaknad av kunskap, kompetens och ansvar att man bara går därifrån. Det är för låg nivå. Och man hävdar att man är en kulturell elit och tycker det är roligt. Men det tycker ingen annan. Man är isolerad från kulturdebatten, från övriga samhällets debatt, och det trivs man med. I våldets malmö, med facebooksidor där man diskuterar våldet. Och det är det man gör, ingenting annat. Som en cirkel. Ett cirkelresonemang där man bär sin egen betydelse. Man har ingen argumentationsteknik, synd.
And now, pamplona. Bulls running.
