Dagens konsumtionsmönster går mer emot småskalighet. Man vill stötta lokala företag och har övergivit massproduktionen för masskonsumtion.
Eller snarare man vill ha alternativ. Man vill ha en symbios, en kombination. Detta för att driva utvecklingen framåt. Dagens konsumtionsmönster ser mer till arbetsvillkor och produktionssystem och miljöaspekt än billig och dyr.
Man vill ha en egen, skräddarsydd lösning för sin konsumtion.
Detta avspeglar sig i möbler, inredning och tyger. Och detta påverkar även synen på individen. Självklart. Man vill ha personlighet och egen vilja före en konceptlösning, hur man skall vara. och då när man möter en blondin i trasiga jeans, gymnastikskor som i sin egen spegelbild ser en kvinna somär som man skall vara, är detta en föråldrad och omoderna bild av en kvinna. Ett före detta ideal som världen lämnat för länge sedan.
Hur skall man förklara för denna individ att varje dag som solen går upp, gryningen kommer och varje dag som solen går ner och skymningen kommer så händer det saker. Samhället utvecklas. Och även om man 1987 ansåg att jeans och gymnastikskor och blonderat vindrufs var vackert så tycker man inte det nu. Hur ska man förklara för en människa som inte läser böcker, inte läser tidningar, aldrig besöker exklusiva möbelaffärer och aldrig reser utomlands. Aldrig besöker världens metropoler där kommunikation, inspiration och skapande möts och bildar en trend.
I milano möts människor från hela europa, gatans kreatörer möter designern och man ser varandra och utbyter idéer. Och utvecklar modet, attityder och något nytt skapas.
Sverige är inte med i den trenden. Det finns vissa designer, och initierade som klarar den grejen. Men gatans kreatörer är copycats, det finns inget nytt i deras lufsenoveraller, deras converseskor med olika skosnören eller svarta tights. Det är gammalt. Det finns inget kreativt i detta. De är postorder. Och deras åsikter om hur en människa ska vara, innebär en återgång till något som inte finns mer. Deras normer och referenser är något som den övriga världen har lämnat. Och det fattar man inte. Man är ung och tror att man är modern med är värre klädd än något annat. Man är efter.
Och hur blev det så. Man skal följa.
” då ska jag också göra så” hotellen får dåligt rykte. Personalen är absurd. Man får dåliga vibrationer och det känns obekvämt.
Kommunal service blir töntig, bibliotekens personal vet inget om den samhälleliga debatten. Litteratur, lyrik.
Badhusen är skitiga och man stirrar på en överviktig människa, som om det var första gången man besökte ett badhus.
Man ställer ointressanta frågor om matvanor, som om det var först gången man mötte en människa som avstår från vissa födoämnen. Och det är inte acceptabelt i den moderna debatten. I det moderna samhället gäller de demokratiska spelreglerna, man har ansvar för att följa den moderna debatten. Eller acceptera att andra har ett intellektuellt övertag.
Om det etniska idealet är en trend inom modevärlden , så hjälper det inte att man tycker vantarna är löjliga. Man har inte sönder ett par hemsydda etniska vantar för man tycker de är fula. Man skär inte sönder folks skor för att man inte förstår. Postorder är för de efterblivna. De som inte klarar att hänga med i första ledet.
Sverige ligger fem år efter i utvecklingen av kläder. Och vissa så kallade medvetna grupper som hämtar sina kläder i containrar. Är av banan. De existerar inte i debatten. Det har inget livsyta i den här trenden. De har ingen marknad. Har ingen förebild.
