Och nu vänder jag blicken mot Makedonien och dess huvudstad Skopje. Jag var där på våren, 2010. Det var lite svårt att orientera sig men de hade en flod som rann genom staden och genom att följa den kunde man orientera sig. Det kyrilliska alfabetet är vackert men obegripligt för en oinvigd.
Skopije där muslimer och kristna lever i fred. Hur är det samhället beskaffat. Pratar man inte med varandra?
Detta är ett samhälle som inte har den synliga disciplineringen. Här gäller det att kunna alla kutymer. Och vet var man kan gå och var man inte kan gå. Här är regelsystemet osynligt och kräver logiskt tänkande för att klara sig. Ingenting annat.
Att börja föreslå plastikkirurgi eller börja sortera människor utifrån sin egen tradition gör man bara inte. Om man vill komma hem igen. Här är man artig och trevlig.
Här läser man signalerna. Många språk i luften. Skopije hade en fruktansvärd kordbävning under 1960.talet och världen var chockad. Skopijeborna fick all stöttning de behövde och kunde bygga upp sin stad igen. Muslimer har sina domäner och kristna har sina domäner och det betyder att vissa saker influeras medan andra lämnas till respektive religion. Men självklart finns det en levande debatt och ett ställningstagande i samhället då de båda grupperna lever i samma stad. Här ses ett exempel på hur dualismen används som den är tänkt. Om någon av grupperna har makten kan inte jag svara på. Jag var där för kort tid. Men kvinnans ställning följer de olika religionerna, och det finns ingen konflikt i detta.
Men jag har förstått att min diskretion och brist på nyfikenhet hjälpte mig, jag antar att det finns en nolltolerans för uppkäftiga turister som lägger sig i. och säger man nej, så respekteras man för detta. Och låter man ursprungsbefolkningen vara så respekteras detta tillbaka. Men som sagt börjar man krångla ges ingen pardon. Det visades tydligt med händer och gester att det finns en annan ordning under ytan. Men har man folkvett så klarar man sig.
Man lät mig förstå att man inte är odödlig. Och det är bra att kunna. I dessa miljöer är jag fullständigt trygg. Det finns snäva ramar och en överträdelse straffas hårt. Men inom ramen är det bara att gå på i ullstrumporna. Museum och kyrkor. Vackra promenader längs floden. Ett café. En bokhandel. Trevlig stad.
Men det förekom förtäckta hot och det gillar inte jag. Jag väljer själv i vilken kultur jag vill delta och vilka delar jag vill se. Och kom inte och hota mig när jag kommer som turist. Det är inte lämpligt. Inte med den miljöpolitiken.
