Jag träffade en människa. Jag blev glad. Jag blir sällan glad av att träffa en människa. Men jag blev glad.
Han hade paddlat och hade värk, träningsvärk. Och jag tänkte
Wow en äkta hypokondriker. Jag ska inte säga att jag älskar fenomenet men ibland känns det som en utmaning att djuploda i konstruerad smärta. Det finns olika tekniker att gå in i en smärtanstillstånd.
Man har ont och genom självsuggestion går man in i känslan och fördjupar den till absurdum. Jag har träffat några äkta hypokondriker i mina dagar. De är verkligen självcentrerade. Det är intressant att nysta i tekniken.
Man kan tydligen paddla i södermanland. Det finns sjöar och åar. Och en vacker natur. Ett sätt att möta våren.
Han sa sig bo i bergslagen och detta att undersöka manligt – kvinnligt i de djupa skogarna borde ju vara ett tillfälle.
Hypokondriker och kärlek i skogen. En annan dag kanske.
Solen skiner från klarblå himmel och ännu en diet för att banta bort två kilo. Det är lättare att banta bort två kilo än tjugotvå.
Här i Karlskrona är det världsarvsskyddat vilket innebär att nedskräpning och klotter är obefintligt. Det är en vacker stadskärna.
Detta har jag gjort idag. Konstruerat en utflyktsfilt. Man blir glad.
