Efter fem dagar i polen kan jag inte påstå att bilden av östeuropa förändrats nämnvärt. Kopplingen emellan individ och struktur är lika obefintlig som alltid.
Känslan för natur och staden är lika obefintlig som alltid.
I västeuropa som naturligtvis är min referens arbetar man med grönytor i staden nu, det offentliga rummet som miljö för tillvaron. Att döma av de grönytor i de tre städerna i polen är detta inte intressant. Man gräver upp plantor ur rabatterna, går genom häckar och över gräsmattor. Personalen har inga elbilar eller uppdaterade redskap och jag tror inte att de har särskild hög status, medan man i västeuropa anser att dessa stadens trädgårdsmästare är viktiga för stadens rykte.
Kollektivtrafiken är eftersatt och detta ger ökat användande av bilen vilket ger för stort slitage på vägnätet.
Den politiska sfären är i ett icketillstånd och överlämnas till något diffust, märkligt i huvudstaden.
De renoveringar och nybyggen som sker raseras effektivt av den folkliga opinionen, och detta är den rådande attityden.
Fredagens agentfilm på TV Nikita, ger oss en aning om att detta är ett ideal. Att följa efter och söka information om en person.
De omoderna kläderna, det billiga sminket, resväskorna låter oss förstå att detta är de signaler som turistsektorn ger marknaden. Denna lyhörda känsliga marknad som lyssnar på signaler.
Kioskerna med blommor alla tider på dygnet låter oss förstå att om man behöver blommor gräver man inte upp dem ur rabatterna.
De lekplatser staden har för sina barn ger oss signaler om människans värde.
Här existerar inte individen i ett strukturellt perspektiv utan har en egen sfär, den privata. Känslan för gatan, kvarteret, staden och miljön är inte invånarnas ansvar.
Där känner jag mig mer hemma i den västeuropeiska livsstilen, där stadens invånare bor i staden. De anser att de har ansvar för klotter, cyklar, bilar på sin gata. Att affären hålls fräsch och att personal, oavsett om det är trädgård, sophämtning eller parkeringsvakt så är detta en person som skall kunna utföra sitt arbete på ett värdigt sätt. Detta innebär ett samarbete. När soporna hämtas skall parkering inte ske framför portar eller tunnor och detta är självklart i västeuropa. Men detta betyder inte att de personer som arbetar i området behöver deklarera sitt privatliv. Man underlättar i deras yrkesverksamhet bara.
Man är ganska noga med att allt runt hemmet fungerar. Man har goda relationer med skola, förskola, sophämtning, snöröjning, fastighetsskötare, ett sätt att bygga upp trygghet. Detta är det normala västeuropa. Och jag är ganska övertygad om att dessa individer skall ha bra och fungerade arbetskläder och skor. det är en facklig fråga.
En förbipasserande turist har inte samma intresse, vare sig privatliv eller tillhörigheter. En förbipasserande bara. Och ingen i västeuropa skulle behöva ta ansvar för att personal skulle kläs av förbipasserande. Varför? Det verkar inte normalt.
Jag har inget förtroende för östeuropa. Det är en politisk fråga.
Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen har en ordentlig lekplats. Ordentliga bussar eller annan kollektivtrafik för att komma till skolan eller kvällsaktiviteter. De skall ha vackra parker att promenera i med skolkamrater eller familj.
Vidare anser jag att västeuropa har en trevligare syn på kvinnan. Man skall trivas ihop. Vill man se något vackert finns det modeshower eller filmer. Frun, välklädd, välvårdad i håret och orka med sin vardag. Det är familjens vardag.
Här i östeuropa läggs stor vikt vid kvinnors utseende, man hypar turister. Man är överlägsen mot personal- jag finner detta helt ointressant. Felaktigt fokus. Och vill definitivt inte lära mig mer, bli involverad eller ”checked up” av hotellpersonal. Sjukt.
Det finns grupper i västeuropa också, som har den attityden. Högfärdiga och uppblåsta skall de köra med personalen. De hamnar i förorten och får bygga upp något bra med utomeuropeiska undertoner.
Att göra något bra av det.
Och över alltihop finns tankarna om
Brunkolkraftverk
Läckande kärnkraftverk
Orenade avlopp ut i östersjön
Avgaser i städerna
Försurat grundvatten med mera med mera. Och om detta vet polacken intet, och ändå har vi samma information i väst och östeuropa. Vad kan det bero på? Tradition. Normer. Vad tycker polacken är viktigt att veta?
