Karlskrona har haft internationellt besök. Lyx yachten vive la vie har visat upp sig. Och det var ingen dålig skönhet, det tyckte vi nog alla.
Men här i Karlskrona måste jag säga Blekinge ekan, knallsuccén. Träbåt med sprisegel, och kan ros, vackert arbete och smäcker linje men med arbetsfunktionen som fokus.
Men man funderar ju på internationellt besök. De hade varit uppe i Norge och förförts av de vackra fjordarna. Vi får anta att de är intresserade av hav och miljö. De står kanske inte på barrikaderna eller kramar träd. Men uppskattar om sjöfågeln får vara ifred under häckningen, och att det är rent och snyggt i hamnen. Och inga bildäck på kajen.
Att man håller stilen liksom.
De ville se Sverige och man valde Karlskrona.
Vi vänder blicken mot Malmö. Turning torso finns ju och Öresundsbron.
Jag trot inte att dessa människor upp skattar den politiska kamp som förs i Möllevången, med internationella förtecken. Att vandalisera, sätt t-shirts på papperskorgar och klottra på väggarna. Att överfylla återvinningscontainrar och slänga matrester på gatan. Det ger råttor.
Jag tror inte att dessa gäster uppskattar en billig öl på kvartershaket, eller att en lokal boende spelar handtrumma sittande på ett lakan i folkets park. Jag tror att de kan avstå, som resten av världens befolkning.
Man har helt och hållet missförstått de politiska kampverktygen och lullar runt i sina kvarter och bevakar de spruckna asfaltgatorna, den slitna torgmiljön där grönsaksförsäljarna försöker att införa de ekonomiska spelreglerna.
Jag vill bara säga att det är ingen som är intresserad av att se om dessa människor kan äta med kniv och gaffel. Det är ingen som är intresserad av att se att dessa människor kan tvätta håret. Det är ingen som är intresserad av att se om dessa människor kan åka buss. Alla vet att de inte kan.
Och alla har sin åsikt klar. Detta är slödder.
En skola kan vara en internationell miljö. Ett bostadsområde är stadens angelägenhet men kan ha människor från olika länder i sitt område. Och Möllevången är ingen internationell miljö. Det är ett saneringsobjekt.
När vanliga människor gästar Malmö i egenskap av turist. Så vill de se spektakulär arkitektur, äta på en ren restaurang och den kulturupplevelse de väljer att se är oftast etablerad. Balett, konstgalleri eller konserthuset.
Möllevångens amatöristiska spelglädje kan man avstå. Det kan vara som en chockupplevelse att världen är totalt likgiltig för denna självutnämnda kulturelits egenhändigt komponerade politiska verktyg. Man det finns konventioner i samhället, och de referenser och tolkningsramar den normalbegåvade människan har. Svensk eller utländsk är av en annan kaliber. Anständighet och folkvett är en ledtråd. Respekt och integritet är en aspekt.
Möllevångens internationella klubb kanske skall se sig själv i ett större perspektiv. Tänka lite längre än näsan är lång. Träna upp anpassningsförmåga och social kompetens annorstädes och inte i folks närvaro. En djurpark kanske. Eller en skogsdunge.
Detta är det mest stilvidriga jag sett. Lika patetiskt som en latinsk papperskorg. Lika humorbefriat som en instruktionsbroschyr för en gräsklippare och lika omedveten som en polsk brevbärare. Och ungefär samma inspirationsvärde.
Och dessa människor har en idé om att de skall påverka, de ska ha inflytande i samhället. Frågan blir över vad?
Som turist vill man även se den offentliga utsmyckningen intakt. Konstverk, skulptur och rabatter. De finns där, inte för att Möllevångens internationella klubb skall ha möjlighet att klottra eller gräva upp plantor utan för den allmänna trivseln. De påverkar bilden av stadens intellektuella nivå . Intellektet är kopplat till huvudet. Sedan kan staden ha en het puls, då vädjar man till underlivet, och det är inte kopplat till huvudet. Det är två helt olika språk och två helt olika konsekvenser i besökare, investeringar och rykte. är du dum eller?
jag föredrar en Chadburry framför en piké från H &M.
