om jag var liten här i Gdansk skulle jag vara det värsta världen har skådat. ett fruktansvärt barn.
ingen förälder säger till sitt barn
nu kan du gör stora hål i golvet, så gör vi här. man säger, nu får du sopa golvet, plocka upp kläder och böcker samt rätta till mattan. om du inte kan sköta ditt rum, ska du inte ha något rum.
om detta barn nu går ut på gatan så finns det stora hål i trottoaren och asfalten på vägen är trasig.
det blir inte sant det föräldern sa.
i västeuropa har all barnutbildning en strukturalistisk inriktning. man söker hela tiden hitt samspelet mellan omgivning och miljö.
men här i östeuropa har skall man med tvång och hårda nypor fostra individen till en god människa. man har ett individperspektiv och detta gör att västeuropa och östeuropa inte kan samarbeta.
man har helt olika syn på barnens roll. avgaser, sophantering, ogräs och planteringar. man gör som man vill.
man ser inte att man ljuger för sina barn. det är så man i västeuropa uppfattar familjerelationen i östeuropa. man uppfostrar en individcentrerad person som inte ser omgivningen. man uppfostrar sina barn till att inte bry sig om planteringar, träd, papperskorgar.
detta gör att outbildad arbetskraft inom skola och barnomsorg utan ett aktör strukturperspektiv, får det svårt att fostra västeuropeiska barn, det kan inte kommunicera. och konflikterna blir tydliga. tvång och hårda nypor ger en oförstående människotyp. och detta behöver inte västeuropeisk barnuppfostran.
