Söndagskvällen i Kalmar tillbringades framför TV.n en långfilm av lättare genren Rule models, gav inspiration till följande resonemang.
Under min återkomst till sverige upptäcker man en skrämmande okunnighet hos allmänheten. Och man måste studera orsaken till detta inetellktuella förfall.
Var söker man information. Pressbyrån har en uppsjö av tidskrifter av allehanda slag. Trädgård, tatueringar, datorer, båtar och Ordfront. Där man har den journalistik som jag anser är samhällsutvecklande. Man beskriver ett fenomen och söker hitta orsaker till varför och beskriver konsekvenser. Många anser att detta är övertydlig information, och all information skall förpackas i rosa och med glittriga slogans, och ge individen möjlighet att själv tolka in ett budskap.
Very cool, very cool.
Om man har en tolkningsram stor som ett frimärke, sina referenser i kamratgruppen ett normsystem som är egenhändigt komponerat så kan detta bli en intellektuell tragedi.
Då är vi förorten. Där glada amatörer har sin egen nyhetsförmedling och utifrån sin egen verklighetsuppfattning leder olika aktioner, mot företeelser och individer. En stad som göteborg som har en hamn som är ett katastrofområde, ingen reaktion,. men går man ur huse för att protestera mot en omorganisering av fotbollsklubbars laguppställning.
Ingen stad är mer än sitt kommunikationsnät. När göteborg envisas med att ha spårvagnen och konstruerar den tyngsta och bredaste spårvagn som världen skådat och bygger om trottoarerna för detta ändamål, då ha man inte världens förtroende. Då har man en begränsad popularitet och bör hålla sig inom vänkretsen.
Om jag skulle investera i ett projekt, så kan jag säga rakt ut , aldrig i göteborg. Där har logiken lagts på hatthyllan, bredvid hatten och sjökaptenen har vänt sjökortet upp och ner.
Karl för sin hatt.
Dessa folkliga aktioner totalt utan mening, totalt utan logisk slutledning. Aldrig. Jag föredrar tänkande arbetskraft. det är möjligt att dessa inte är så glittriga och kvicka med sexuella anspelningar och undertoner, men hellre det än göteborgsk humor.
Jag föredrar allmänbildade människor med en kunskap om global ekonomi en sund kritik och en framförhållning. Människor som kan dra korrekta slutsatser och kan gör en konsekvens kedja enligt logikens lagar. Det finns sådan männsikor. Göteborg är inte aktuellt.
Var hämtar man sin information ifrån. Facebook, grannar, kamratgruppen och blaskan.
Denna tidning med lokal prägel som med enkla bilagor om blomodling och kuddtips för soffan, säger inget om verkligheten. Folk måste lära sig att läsa.
När man reser i östeuropa inträder exakt samma tendens. Den ordinarie information uteblir och man fyller på med en egen verklighetsuppfattning och diskuterar detta med sina vänner och grannar. Och leder aktioner i olika ämnen. Och detta ägnar man mycket tid och kraft åt. Istället för att söka fakta, påpeka för uppviglaren att det är inte ditt bekymmer. Osv.
I östeuropa trumpetar man gärna ut sin åsikter och blandar dem med påhittad fakta och hoppas att det går igenom. Att man får uppmärksamhet. Att få uppmärksamhet är det primära, och sanningshalten blir lidande. Man lämnar gärna sina arbetsuppgifter för att riktigt få bekräftelse om sin egen person. Både fysiskt, man avviker från arbetsplatsen och intellektuellt, man hittar på historier om medarbetare för att få uppmärksamhet, man överdriver detaljer för att detta skall ta tid från ordinarie arbetsupggifter, för att man kan påvisa att man är stressad. Har mycket att göra.
Fullt upptagen av att göra – ingenting. Och då måste man vara riktigt intellektuellt befriad om man anser att detta är verkligheten. Och man ringer vänner för att man behöver hjälp i arbetsuppgifterna. Och bygger upp en kult runt sin egen person, genom att nedvärdera andras arbete.
Är det möjligen någon som känner igen detta, från förorten. Oh lala.
Ett missförstånd, ett misstag. Lat . och det är bara jag … jag, jag, jag.
Informationen stängs ner och man får fylla i med egen. Tyst som en grå mus, låter man den falska retoriken orera.
Med logiska felslut och snedvridet fokus trumpetar dessa individer ut sina fakta om verkligheten, och ger en osann referens från andra sidan jordklotet som rättfärdigande av sin egen dumhet.
Folklig makt. Varför blev jag så arg över svenska ambassadens uppförande i Zgreb. Kroatiska ambassadens påstående i visum frågan. Varför?
En hotellpersonal är för mig inte mer än en som delar ut kartor och tips på museer. Det är allt. Den personen har rätt till privatliv och det är verkligen ingen som man visar upp sitt rätta jag för. Det kan man glömma. De är inte intressanta. och nu är sverige på väg att hamna i denna snedvridna verklighetsuppfattning. som arbetskraft är detta fatalt.
och då investerar man i de länder med förtroende. frankrike, tyskland, belgien schweiz. för säkerhets skull.
