tisdag 14 juni 2011

glesbygdskultur och storstadskultur

Kulturen i lammhult är begränsad. Befolkningen är övervägande svensk och kulturen skall vara svensk. Biblioteket är öppet fyra dagar i veckan tre timmar varje dag. Det är folkbibliotek och skolbibliotek i kombination.

Ingen pub, men en pizzeria, ett värdshus och två caféer. Om man skall fest runt är det växjö. Och skolbarnen har haft en föreställning för allmänheten.

Det finns ingen pressbyrå med en uppsjö av tidskrifter, utan man har ICAs sortiment som är begränsat men utvalt för att passa kundkretsen.

Bussen går till Växjö fem gånger om dagen och kostar sextio kronor, vuxen enkel resa..

Det finns en sjö, dt finns ICA och det finns exklusiva möbelaffärer. Jag anser inte att lammhultsborna har det dåligt för att de inte kan gå på krogen varje dag. Jag anser inte att de saknar en park där någon spelar trumma, eller att nittio engångsgrillar blir kvar efter en kväll på stranden.

Här är städning obefintlig. Klotter existerar inte och vandalisering är ointressant. En stor summa penga kommer samhället till godo. Barnens lekplatser är väl tilltagna och planteringar och blomlådor lite exklusivare än i city. de flesta har trädgård och har satt sin personliga prägel på sina blomsterarrangemang vilket tyder på en individualism. Man vill tänka själv. Här behövs inga projekt för att barnen skall låta blommorna vara ifred. Föräldrar och barnpersonal lär barnen ett varsamt sätt att umgås med djur och natur. Rätt självklart.

Jag upplever det inte som om barnen har det sämre här. De är trygga och frimodiga. Kommunicerbara, men som den typiske svensken distanserade, man vet var man hör och vänder sig till dem som man känner. Man stör inte främlingar. Typiskt svenskt.

Barnen har säkert de tekniska prylar de behöver och jag är övertygad om att det finna kompetens inom samhället att ta hand om varandra och sina egna barn. Utan överdrivna löjeväckande arrangemang. Föräldrar och släkt och vänner ser till att de får det de behöver. En klass har haft en skolresa till england och detta var de stolta och glada över. Såklart. Vem vill inte åka till england när man är ung.

Objektivt finns det en diskriminering i kulturutbudet emellan stad och land, men jag tror inte lammhultsborna vill ha en annorlunda kulturyttring. Man vill ha betalande gäster. Betalar för rummet, betalar för maten och besöker möbelaffären. Jag tror inte att de är intresserade av förortens kultur. Men jag vet inte. De har aldrig varit i en förort.

Ett bra liv, utan att man måste äta på gatan och kasta skräp på gatan. Helt OK.