det sista jag såg av Gdynia var busstationen där jag tog buss 570 ut till Stena terminalen. en symbolisk resa från den primitiva kulturen till den moderna civilisationen.
alla städer expanderar. detta är en sanning vi måste acceptera.och när staden expanderar, expanderar behovet av kommunikation. vägnät, bussar, tåg får en högre belastning. bussarna blir större och tyngre, och gatorna lever i en annan tid. busslinjerna blir fler, och turtätheten ökar. detta måste organiseras.
nu skall Gdynia ha en stor musikfestival och man får anta att det kommer resenärer från annorstädes.
är det så lämpligt att bygga om tågstationen i detta läge, med ökad belastning på bussar och taxi?
det finns en kosmisk ordning och det finns kaos.
väl i sverige tog jag buss nr 6 in till karlskrona centrum. där bytte jag till emmabodabussen och är nu inkvarterad i hotell Amigo med bodega el torro.
och i och med denna turismsatsning tar emmaboda ett kliv in i metropolerna.
bodega el torro uppfyller alla kriterier av spansk hotellkultur, mitt i emmaboda.
nu är vi i glasriket mitt i småland.
under frukosten var TV.n på, men jag var lite för intresserad av ett knäckebröd så jag uppfattade inte namnet på den poet som cyklar från stockholm till gibraltar, för ett skriva ett poesialbum.
det hela är en psykisk och fysisk resa, symbolisk med den monotona rörelsen i cykeln som möter infallet, impulsenen i de möten med människor och miljö och nya upplevelser.
detta kan bara sluta på ett sätt. knallsucé.
