jag ska inte påstå att jag är en sportfantast, men har min betänkligheter så som svensk TV utformas. under helgen tittade jag på ett arrangemang från Stockholm i fridrott , EM. att idrottsutövarna gör sitt jobb, och ger åskådare det de har förväntat sig, men TV. det är för mycket folk. en kommentator och en expertkommentator och en intervjuare nere på banan. i min värld räcker det med en kommentator, men jag kan förstå att en expert känns mer professionellt. och antar att denne expert ger mer insideinformation.
denna dag var det en svensk spjutkastare som kastade långt. och alla var tacksamma för hans insats. personligen har jag aldrig kastat ett spjut i hela mitt liv. jag skulle tycka det var intressant att vet.
vad väger ett spjut för herrar, damer. hur kastar man. är det styrka som avgör är det andra faktorer. vad är en bra spjutkastare. jag antar att denne unga man lägger ner ofantlig tid på sin träning som alla gör. men man tydliggör inte arbetet. man pratar om talang, men kanske man kunde sätta detta spjutkast i ett sammanhang. träning, svenska spjutkastare genom tiderna. spjut är en anonym sport och jag skulle vilja veta mera.
sverige följer aldrig tour de france. detta får man söka på andra kanaler. danmark har och eurosport. även om vi idag inte har cyklister i världsklass, så är sporten ganska bred, eller också är det jag som vill se det så. men sverige visar inget från touren.
eller giro dÍtalia. detta är riktigt stort i europa.
kommentatorerna är fåordiga, och detta är bra. folk kan titta själv, men de här intervjuerna är lite pinsamma. frågorna är töntiga och man känner att man kunde varit utan dem. idrottare på den här nivån reser mycket utomlands och självklart kommer de i kontakt med internationell TV dels som tittare och dels som objekt. det måste man komma ihåg. och sverige har med sina blonderade, kvinnliga flaggskepp i märkliga kläder och med sina fåniga frågor som avslöjar en dumhet så har sverige som TVland en stämpel av amatör.
sen om man försöker att hålla svenska språket på en låg nivå för att anpassa sig till nysvenskar, eller riktar sportevenemangen till lagsporter, det kan jag inte svara på. men det finns olika tittare som följer sport. en del kan vara intresserade av sporten och inte bara en vältränad kropp. det finns faktiskt den typen av tittare.
en svensk medarbetare på TV meddelade att svensk television inte får referera från OS 1912. jag kan inte påstå att jag är särskild besviken. nu kanske detta går att förhandla om, men det var det beskedet tittarna fick i samband med lag- EM i friidrott.
jag gillar europsort konceptet. man känner sig guidad genom sporten med eurosports kommentatorer.historiska återblickar, resultat, det känns som de vet vad de pratar om. det gillar jag. guidningen.
jag vet inte om jag är extra känslig, men denne spjutkastare hade tydligen förbättrat sina kast rejält under en period, och han fick berätta för den kvinnliga reportern att han hade tränat i USA. borde inte hon ha känt till detta? och vad var det som fanns i USA som han inte hade på hemmaplan. det kanske är viktig information för svensk idrott. är det fel på tränarna, är det tiden som inte finns. varför blir spjutkastarna så bra i USA. denne unge man gjorde en helt korrekt reklam för sporten. det såg roligt ut och han hade rätt attityd. en fantastisk insats på hemarenan.
man kanske kan ha en mer påläst attityd som reporter, inta bara famla runt i mörkret utan guida tittaren. dags och tända lampan på sporten. spotlighten.
