När man flyttar till Göteborg från en annan stad, blir man förskräckt. Människor från Pakistan startar ett krig för att få använda turban på spårvagnen.
Vad är arbetsuniform och vad är kultur?
När jag tränar mina kampsporter, kendo eller jujutsu säger tränaren, inga smycken. Och då får man antingen ta av sig smyckena eller gå därifrån.
Enkelt.
När man sedan kommer till förorten, ditsänd av miljöpolitiska skäl. Man skall rekognosera terrängen för miljöinformation, blir man förskräckt.
Inga dagstidningar, man följer inte nyheterna på TV och verkligheten är grannens privatliv. När man sedan hör kvinnor uttala sig om gräsbränder som förekommer på våren, och anser att detta är en värdig sysselsättning för sjuåringar, det blir så fint gräs efter. Detta är en tragedi.
Då blir jag förbannad.
När man sedan vandrar i det naturskyddade området, i ytterområdena, och det är crossmotorcyklar, man eldar på berghällar och allting är svinigt. Då undrar man vart man har hamnat och detta är Göteborg. De ideella föreningarna med friluftsliv på schemat har inte klarat av sin uppgift. Man börjar nu hämta folk som kan kontrollera mer än jag.
I göteborg skaffar man sig vänner genom att ha stora fester. Jag kan avstå. Institutionernas arbetsmoral är inte moraliskt förfall, det är en tragedi. Banksekretessen, daghemssekretesser bryts dagligen. Och för att detta skall fortgå tar man in outbildad personal. Man är nyfiken. Man ska ha information.
Och då händer det att samhället stoppar den ordinarie informationen, så får man själv fylla i den information man vill ha. Göteborg har inte samma uppdatering som övriga sverige. De ligger efter. De klarar inte av att hantera information.
Investeringsviljan är låg. Volvo som är den stora arbetsplatsen har varsel över sig hela tiden.
Göteborg kan inte säga sig vara en expansiv kommun. Man kan inte investera i en så osäker miljö.
Internationella relationer är tyvärr inte vad en arbetslös invandrare, utan utbildning tycker.
Göteborgaren har i regel dålig insikt i samhällets uppbyggnad. Och när dessa människor skall in i försäkringskassan, socialtjänsten för att skaffa information, är tragedin total.
Miljöarbete är lågprioriterat, arbetsmoralen låg och utbildning och allmänbildning låg.
Det senaste magplasket skedde i samband med förortens karneval. En av arrangörerna stod i göteborgs webbkamera och ansåg sig hjälpa journalisten genom att raljerande ge stödord.
Hjälpa journalisten i sitt arbete. Det blev ingen artikel.
Och den vanlige turisten besöker staden för att se arkitektur, äta lokala maträtter samt ha en kulturupplevelse som är auktoriserad. Ett museum, promenera i stadens centrum. Att se förortens arkitektur är ingen höjdare, att äta festivalens mat kan vara en upplevelse, men jag avstår. Jag besöker hellre ett konstmuseum eller ett galleri, och ser hellre en balett är åker spårvagnen ut till förorten och ser lukten, färgprakten och gemenskapen. Jag kan avstå.
I göteborg finns ett förakt mot etablerad kultur. Det ska vara någon man känner igen som uppträder, primitivt och ideellt. Detta är så tråkigt.
Man hyllar amatörismen i göteborg. Få i göteborgs förort är medlem i ett större nätverk. Man har sina egna föreningar. Man har ett aktivt föreningsliv utan organisation. Detta leder självklart till att ledarutbildningar saknas eller anses onödiga. Man improviserar.
I göteborg har samhällets språkliga konventioner satts ur spel, såtillvida att man inte får säga till. Man får inte kritisera. Detta leder naturligtvis till isolering. Man följer inte det övriga samhället. Man blir avvikande.
Man lullar på i en positiv miljö, där allt är tillåtet och genopm sin isolerade position i samhället upphör referenser, normer som gör att man kan interagera med övriga samhällen.
Man kallar det speciellt. Jag kan avstå.
De internationella kontakter man har är grönsakshandlaren som bott i sverige tio, tjugo, trettio år utan att äga ett svenskt lexikon eller en svensk grammatik.
Det kan hända att man skall ändra samhällets övriga konventioner och en människa utan kunskaper i samhällets uppbyggnad, ger sig rätten att bestämma över kvinnor. Man kallar det hemlandets kultur.
Utan hänsyn till tradition eller erfarenheter bestämmer man i en slags icke säga till anda. Man skickar bud.
Detta är inte bara förvirrande, det är tragiskt.
Detta är en upplevelse man får av göteborg när man kommer från en annan stad i sverige. Neutralitetspolitik, demokratiska spelregler och arkitektoniskt välrenommerat.
Man ska ha iväg olika grupper. Helt plötsligt skall olika grupper falla i onåd, och man har en slags biblisk strategi om fördrivning.
En homosexuell familj, med två mammor faller helt plötsligt i onåd. En lokal motorcykelklubb i skogen faller i onåd. Som en slags etnisk rensning städar man upp i förorten. Utan lexikon och utan grammatik.
I göteborg fördriver man människor. Utan kunskap om samhället, utan att följa den samhälleliga debatten. Man förtalar och hittar på.
Och sedan kommer man på efteråt.
Man hjälper varandra. Kulturbegreppet följer inte den samhälleliga debatten. Man orkar inte läsa. Vad sägs i den kulturpolitiska debatten.
Ingen aning, jag är politiker. Vad sägs i den senaste miljödebatten om växthuseffekten.
Ingen aning, jag är politiker. Fråga facebook. I göteborg skaffar man vänner genom att ha stora festerg
