jag skriver en bok om kristen etik och har nu börjat fundera i hämnden. blodshämnd är ett exempel. öga för öga, tand för tand. vi närmar oss ett samhälle som kallas mångkulturellt och alla har inte kristen etik som en självklarhet. vi måste titta till territoriella lagar, men får inte glömma bort att en del av kulturen innefattar bestraffning och förhindrande av olagaliga handlingar. det vore naivt att tro att bara för att man kommer till främmande land, slår man inte kvinnor för att det inte är tradition. vi får heller inte glömma bort vår tradition att man inte slår kvinnor. det är ett exempel. vi måste börja fundera på hur vårt rättsystem ser ut utifrån. vi är mesiga.
Min unge brann upp.
Hon var mitt liv. Mitt allt. Jag fick gå och identifiera henne. Ringen hon fick på sin födelsedag var fastkletad på det förkolnade skelettet, det är allt jag minns. Tandkortet sa att det var hon.
Jag minns inte begravningen. Jag har förträngt det. Hon var mitt allt. Man kan inte överbeskydda ett barn tänkte jag när hon frågade om hon fick gå på festen. Hon kom aldrig hem igen. Hon är borta. Mitt liv är borta. Fyra stycken dömdes till livstid.
Jag var galen av sorg. Jag vandrade natt efter natt för att komma ur mig själv. Jag var en trasa. Så kom hon. Svartklädd ensam i mörkret som en dödsängel. Jag minns pagen.
Hon sa. Du ska hämnas och jag ska göra grovjobbet och du tar hand om det sista. Så försvann hon i mörkret. På något sätt fick jag ett uns av liv tillbaka. Sorgen är förgörande. Jag fick en gnista, en livsgnista tillbaks av denna dödsängeln. Så makabert.
Så lätt kommer du inte undan.
Hon samlade information i träsket. Det var ett hårt område. Man var tuff. Hon samlade information. Det blev värre och värre.
Jag hade fått livsgnistan tillbaks men än var jag inte stark. Jag grubblade hela dagarna men kunde sova på nätterna.
Så en natt kom hon
Jag är inne sa hon jag är inne bakom murarna. De har ett helvete. Det är mina lagar som gäller. Där finns inte gud.
Å vaknade jag upp ur drömmen. Jag bara var lugn. Jag bara visste att de svinen skulle leva mitt helvete.
Och mitt helvete. Det är jag som är dödängeln.
Allt du skola att andra skall göra mot dig, skall du och göra mot dem.
Då blir det så.
De lever i ett stinkande inferno. Jag känner sveriges farligaste män, experterna, det var inte rumsrent att få kontakt med dem, men det gick. Och de sitter i cellen brevid.
Man sparkar fyra timmar på celldörren varje natt. De kommer att rövknullas trettio gånger under sin tid.
De får ibland ingen mat. Man tar deras mat. Man kastar sten på dem. Man sparkar av deras ben. Tandläkaren drar ut deras tänder prästen ber. Miljöförvaltningen kommer och inspekterar städningen och säger att de ska borsta tänderna. Vattnet är illaluktande och man skär sönder deras kläder och skor.
Man tar deras post och man tar deras pengar. De får betala renoveringar som andra har åstadkommit, och de får mindre betalt än sina medfångar.
Så lätt kommer de inte undan. De kommer inte undan. Jag har experter som utför mina order, och de får även utrymme för improvisation. De får mycket stryk och förnedras dagligen vid matboret. De får äta med sked.
Jag har samlat information.
Och alltsammans drabbar fångarna med anknytning till vissa områden. Det ska vara en synlig diskriminering.
Den lilla människan har fått sin vilja igenom, med råge.
Jag har samlat information för att det är bra att kunna.
Ett flertal fångar har dömts i sverige men skickats ut ur landet, för att dödas enligt hemlandets tradition.
Kastar man ut mig, så får man stå sitt kast.
Fångarna ber på knä. Det ska man göra när man ber om nåd. Men det finns ingen nåd, de kommer inte undan. Jag bestämmer där och har folk som utför det jag vill.
Den lilla människan får bestämma hur de ska bearbeta sin sorg. De har många liv på sitt samvete, en annan fånge skulle tycka att det räckte med detta, men nu är et så att den lilla människan bestämmer.
Allt du vill att andra skall göra mot dig, skall du och göra dem.
Frigivna fångar skickas utomlands så de kan berätta.
Det är jag som är dödsängeln.
Det var en fest för unga människor. Festen spårade ur och det började brinna.
Unga människor brann upp, eller brändes av elden.
Det är kallt i natten, de ska dö vid frigivningen. Kvinnan som fick sitt barn dödat skall skjuta dem i huvudet och inge skrapar hjärnrester från väggen. De finns inte. De ska kastas i ett kalkbrott och ruttna bort. Modern höll på att begravs levande, jag kan inte tåla sånt. ett barn, ett älskat barn brann upp.
Fångarna får inte skrika, det har den lilla människan bestämt. De är tysta, annars blir det värre. De tiger nu. I början skrek de av smärta men inte nu. De tar emot. De är tåliga.
Min unge brann upp.
fragment
kanske det är dags att titta över de svenska fängelserna, i ett undantagstillstånd eller ett krig, används internationella observatörer.
enligt den information jag får under mina vandringar fyra på morgonen. finns det grupper och tillhörigheter som har det annorlunda än de övriga internerna. den undre världen har halt andra spelregler än den ovan jord, sen finns det vissa som spelar ovan molnen och anser sig ha egna spelregler, och jag är nästan säker på att detta hänger ihop.
jag vet att alla interners intressen inte tas på allvar. jag vet också hur det har börjat. scenen ovan skall inte tolkas som sanning utan bara som en introduktion vad det egentligen handlar om. vi pratar svenska fängelser. jag klan inte ta ansvar för tyska och spanska fängelser, bara se inom landet.
