lördag 23 april 2011

förortens köksbordsambassadörer…..

Jag skriver en bok om kristen etik. Tanken är att upprätta de hemlösa i europa. Det lever kvinnor på gatan i europa, en modern civiliserad nutidsstat. De har bara ett liv och måste ges möjlighet att hitta sitt eget liv, utan inblandning av svartsjuka kvinnor, bittra korrupta socialsekreterare och galna poliser. Det bara är så.

Detta är eller var vackra starka kvinnor, och de ska tillbaka dit. Det bara är så.

… hon kom in på daghemmet där hennes före detta nyligen börjat arbeta. De hade två barn tillsammans och hon hade en son sedan tidigare. Hon hade tråkigt. Hon läste in grundskolan vid trettio års ålder, men tyckte att det var för svårt. Hon lämnade barnen på daghemmet och drog runt. Hon kom i jeans, jeansjacka, gympadojor och hade långt blonderat hår som var lockigt med en grannes hjälp och en förpackning hem permanent. Hon ansågs vara snygg. Hade en snygg kropp och var populär. Hade alltid varit populär. En tuff tjej. Ett bra ligg.

Ett bra ligg satte sig för barnen skulle äta.

Exets nya kollega frågade om hon ville äta med dem , och hon hade på tungan.

Att det där äter inte jag. Jag äter bara hamburgare, pizza och cocacola. Men hon skulle få göra något skoj. exet hade lånat kollegans nyckel och hon skulle få snoka i hennes lägenhet, så hon hade något att prata om vid köksborden i förorten.

Det såg hon fram emot. En förväntan.

Klädseln var samma som hon haft de senaste femton åren, hon ville vara ung. hon hade ju småbarn.

Kollegan kom fram och frågade

Och vad ska du bli då, när du blir stor.

Journalist. Det var det töntigaste hon kunde komma på. Journalist. Vem läser tidningar. Vem bryr sig.

Hon fick nyckeln och gick.

Hon hade en son sedan tidigare. Hon fick honom, när hon var sjutton, arton och var med de tufa grabbarna med mopeder. De hängde i en skogsdunge och drack, snackade och var tonåringar i kvadrat. De hade flyttat ihop men det hade slutat i katastrof. Han var alkoholiserad.

Hon hade levt ensam med sonen i sju år, accepterade faktum, men kände sig låst. Hon hade skaffat två barn med en invandrare som hade barn i tidigare förhållanden. Det var lite rörigt.

Exet hade övergivit familjen för en yngre förmåga som väntade barn. Hon accepterade faktum.

Hon hade tråkigt. Rotade runt i lägenheten och blev svartsjuk. I den stunden i den lägenheten bestämde hon sig för att ställa till ett helvete för denna kollega.

Bara så. Hon var populär och hon var ett bra ligg. Någon hade sagt att hon hade en snygg rumpa, hon tålde inte det.

Hon tog på sig jeansjackan och gympadojorna. Hon kunde inte fatta varför hon tagit av sig dem. Det gjorde hon aldrig annars. Hon skulle ha tvättmaskinen i badrummet. Hon hade två barn. Hon skulle ha tvättmaskinen.

Förorten visste att nu skulle det jobbas. Telefonen gick varm. Hon spann planer. Hon skulle kreera en utförsåkning, eftersom denna hora var skidlärare. Det skulle hon göra. Hon ringde alla sina vänner. Och historierna blev mer och mer fantastiska vad denna daghemsfröken kunde göra.

Och då fick jag väl bevisa detta….